I dag har det varit mulet och duggregnat nästan hela dagen. Ganska trist men

bra om man skall elda.

Vi har fällt träd under eftermiddagen. Det gamla klätterträdet som våra döttrar har klättrat i sedan de var små och nu deras barn, har fått stryka på foten.

De var ganska ruttet och har skräpat förfärligt de sista åren så vi tyckte att

det var dags, innan det ramlade över något barnbarn.

Vi har också eldat en del ris som har ramlat ner. Kan säga att vi skulle ha ett heltids jobb här ute bara med att sköta om skogen, nej där tog jag allt i lite för mycket. Men ett halvtids jobb i några veckor per år i alla fall, om man inte jobbade så hårt.

Kasta lasso, en av mina starkaste sidor....

...mitt i prick på 87 försöket.

Alla knubbar som Hustrun bar upp till vägen.

En välförtjänt vila.

Tallen hade några år på nacken.

I dag åkte jag upp till sågen får att köpa en plåt. Har ju gjort bort mej några gånger med att använda fel kort eller fel kod, men idag när jag skulle betala

och famlade efter plånboken upptäckte jag att fickan var tom. Lite
pinsamt att komma på det när expediten väntar på betalning.

Frågade om jag fick komma upp och betala i morgon eller vara tvungen att åka hem och hämta pengar.

Ja men vem är du då, sa tjejen i kassan.

Ja sa mitt namn, men det verkade inte ringa någon klocka.

Hörde plötsligt en röst bakom mej.

Jag känner igen den där figuren, sa rösten och då blev det tydligen ok.

Det var nämligen ”Lelle”, en kille från ön som brukar ploga snö åt oss på vintern, bor granne med min kusin och är chef på stugtillverkningen på sågen.

Det var bara att tacka och bocka, binda ett snöra om fingret så man inte

glömmer bort att betala i morgon.

Ha de, vi hörs.

P.G.A att ”TELE 2” tydligen går på sparlåga här ute blir det inga bilder i dag.

I går kom solen tillbaka till oss, det blev ett växlande väder och vinden avtagande.

Vi röjde lite, och jag åkte med ett lass till tippen. På eftermiddagen skulle vi få

fam. Larsson på middag. Men jag kan säga att allt höll på att skita sej rejält.

Det började med att hustrun skulle göra i ordning en god svampsoppa till förrätt.

Men det är ju så, att ska man göra sej till så går det gärna käpprakt åt skogen.

Så även denna gång. Soppan blev mycket salt. Tiden var knapp så jag fick ta korgen och remma ut i skogen för att plocka nya svampar.

Hustrun fixade till dessa och den nya soppan blev perfekt.

Ca: en timma innan gästerna skulle komma var jag ner till brygghuset för att

kolla städningen. Då ropar Hustrun med panik i rösten och jag rusar upp för att höra vad det var. Avloppet under diskbänken hade demonterat sej själv och en massa vatten runnit ut i skåpet och sedan ut på golvet. Hon upptäckte det när

det började klaffsa om fötterna, sa hon. Det är inte första gången detta
händer och man blir lika förbannad varje gång, att man ska vara så
snål och köpa prylar på ”Rusta”. Man får ju vad man betalar för liksom.

Att man aldrig lär sej.

I detta fallet har tillverkaren varit sparsam med plast, skarvarna är för korta materialet för glatt så vid minsta vibration kryper skarvarna isär,

och vattenläckage uppstår.

Straxt innan gästerna kom var felet avhjälpt, vattnet upptorkat, själva var vi lika svettiga som golvet hade varit blött, men efter en snabb ”raggartvätt” kunde vi
lugnt och avslappnat ta emot våra gäster.

Kvällen blev lyckad. Det hela började med att vi tog en tur med båten runt ön, sedan en god middag som avslutades i ”Brygghuset” med kaffe och äppelpaj.

Ha de, vi hörs.