I höstas ringde en man från ”Vattenfall” och undrade om de fick sätta upp en transformator

på vår mark på landet. Det hade klagats på spänningsfall i stugorna och även vi har märkt av det,
men så har det alltid varit och det var väl inget konstigt med det.
Och vid en kontrollmätning som de senare gjorde visade det sej att det stämde.

Vi pratade en god stund och han försökte förklara för mej vad den skulle ligga.

Tillslut visade det sej att den skulle placeras på min kusins mark, kartan han hade stämde inte

riktigt överens med verkligheten. Jag passade också på att fråga om de skulle ta bort el-ledningen

som hänger tvärs över vår tomt på vägen ner till brygga, den skymmer utsikten sa jag och

Hustrun har alltid retat sej på denna.

Nej den får allt vara kvar, sa el-gubben.

Ja ja, men kommer du på bättre tankar så får du gärna höra av dej, svarade jag.

Idag ringde han igen och undrade om de fick gräva ett dike tvärs över vår tomt till grannen,

de skulle lägga ner en el-ledning nämligen.

Jaha, svarade jag, och vad händer med vår luftledning då.

Ja det är just den som vi ska gräva ner, svarade han.

Men vad bra, kan ni inte slänga med tele-ledningen som hänger där så vi blir av med den också

frågade jag. Men det gick inte, småfåglarna måste ju ha någonting att sitta.

Detta var väl en julklapp som heter duga. Och om några år finns det inga fasta telefoner kvar heller

så då blir vi av med tele-ledningen också.

Ha de, vi hörs.