I morse ringde klockan som vanligt 04,25. Stängde av eländet för att sedan sträcka på mej,

men det blev en lång sträckning. 45 min senare vaknade jag till, och då blev det bråttom.

Frukosten var det bara att hoppa över, mitt armbandsur blev liggande kvar på nattduksbordet,

var nära att snubbla i trappan när jag sprang ner till bilen, men annars var det lugnt.

Anlände till jobbet, rev mina följesedlar och klättrade upp i lastbilen i vanlig tid.

Varför gå upp så tidigt när man ändå hinner?

Det var även mycket halt på vägarna hörde jag på trafikradion, många olyckor utåt Roslagen,

och de klagade på att många körde alldeles för fort för det rådande väglaget.

Bättre bortkommen och omkörd, än omkommen och bortkörd alltså.

Ha de, vi hörs.