Meteorologerna pratar om att våren är på G, och värmen skulle komma snart, men ännu har

jag inte märkt av det. Snön viner utanför fönstret och det ser riktigt ruggigt ut, men vad fick jag

se när jag kommer hem på lunch. Jo det tydligaste av alla vårtäcken och som inte går av för

hackor för en stadsbo, nämligen att de sopar gården.

Det finns alltså hopp även i år. Såg faktiskt skymten av små blåsippor på landet i går,

de fanns inga skaft på dem, man såg bara lite blått som började spricka fram.

Helgen har som vanligt bestått av renovering. Vi började med köket i slutet av November

och kan nu säga att det bara är en helg kvar innan första etappen är klar. Känns otroligt skönt

och vi är ganska nöjda båda två.

Det där med första etappen förresten är ganska bra, för om någon skulle påpeka att vi glömt något

så säger man bara att det tillhör etapp två, smart va.

När vi tittade ut på lördagsmorgonen förstod vi varför alla småfåglar var borta.

Katten hade nog inte räknat med alla vassa taggar i vildapeln. 

Lördag, Hustrun började med att foga kaklet, ett ganska slaskigt och bökigt göromål

som jag var nöjd med att slippa. Själv lag jag det nya golvet i hallen.

Därefter hjälptes vi åt att sätta upp taket, Hustrun limmade och jag satte upp och spikade.

Måste en än gång påpeka att min ”picka” är helt suverän.

På kvällen UV-målade Hustrun golvet två gånger, sedan var det lackning.

Söndagen ägnades åt småfix, Hustrun städade på undervåningen som har fungerat som

förråd för alla köksprylar samt förvaring för golvvirket. Jag sågade taklist, golvsockel

och dörrfoder samt spikat fast densamma.

Vårt gamla matbord har fått stryka på foten p.g.a att det blivit låghalt,

ena benet ville bara vika sej. Det nya bordet skall förhoppningsvis rymma hela styrkan.

Köpte en ganska läcker pryl av en snubbe vars kunder till 99,5 % är missnöjda.

Han är nämligen P-vakt, men jag är nöjd.

Denna skall sitta på en ”skeppsklocka”, men passar utmärkt som handtag på

bastudörrens insida.

Ha de, vi hörs.