Redan i går eftermiddag återupptogs ”vabbandet” när jag hämtade upp

Noel för en färd ut till landet. Det var på halkiga vägar vi färdades ut,

sista biten från Älmsta var det bara att följa hjulspåren.

Vid framkomsten visade det sej att det var betydligt mindre snö i paradiset

än på Väddölandet. Men det blev i alla fall att skotta en gång upp till ytterdörren

för att komma in.

När vi väl var installerade lade sej vårdnadstagaren för att vila, medan

undertecknad brassade käk. Köttbullar och makaroner var redan beställt.

Kvällen ägnades åt utbudet på ”burken” men vid 9-tiden kroknade

unge herrn och gick ner för att knoppa.

Själv satt jag uppe en stund till med ”gamnacke” bara för att visa

att man är vuxen och ingen trött 8-åring.

Skönt med sovmorgon tänkte jag när jag sträckte ut mej i slafen.

Här om dagen hade Noel slaggat till nio och i detta lugna tysta hus borde väl

detta kunna upprepas.

Klockan tjugo över sju  vaknar jag av att Noel tassar in i mitt rum med en

ficklampa i handen och viskande säger, Morfar kom.

Jag studsar upp och undrar om han sett något djur utanför huset.

När vi sedan kommer upp säger han glatt:

Jag har gjort frukost.

Redan svarar jag lite snopet.

Redan säger Noel, klockan är ju halv åtta.

Öööö... ja just därför tänkte jag för mej själv.

Han hade ställt fram två tallrikar, fil och mjölk. Sedan fick morfar koka ägg

ta fram bröd, smör, ost och bestick.

Det är alltså så man kan göra när man ska fixa frulle till Hustrun.

Alltid lär man sig nått.

Dagen har ägnats till snöskottning och Noel har rullat runt i snön efter det att

föret var för dåligt för hans snowboard. Dessutom var vi en sväng ner till

”Grisslan” för att köpa bränsle till ”slungan” samt en runda i hamnen

för att kolla på båtarna.

Nymodigheter finns även i Grisslehamn.

I morgon får man släpa sej till jobbet men på onsdag blir det ”vabb” igen.

Ha de, vi hörs.