Ja då har man blivit förpassad ut till havsbandet igen p.g.a smittorisken.

Inte för att jag tror det smittar utan det är mest för att vara på den säkra sidan.

Är nu inne på den andra dagen när det gäller att knapra cortisonpiller och

biverkningarna låter inte vänta på sej. Känner mej spidad  och hungrig precis

som förra gången det begav sej.

Åt frukost tillsammans med lilla Hustrun vid sextiden i morse, sedan blev det en fika

och macka vid tio innan jag startade hemifrån. Väl framme i Nortan blev det matkontroll,

en ”burgare” på Mc Donalds.

Vid Älmsta inhandlades en påse med frukt så jag skulle kunna fullfölja de återstående

två milen. Det är inte lätt att vara sjuk.

Vid framkomsten var det uppehåll, man kunde urskilja en blek sol mellan molnen

och på vissa ställen såg man blå himmel. Men efter bara någon timma blev det

helmulet och regnet började falla så stilla.

Nästan all snö är borta från tomten, har gått snabbt de här två dygnen.

Den stora högen med snö och is som jag skottade av från kommandobryggans baksida

är helt borta och på gräsmattan vid sjön var bara två små fläckar kvar.

Fågellivet har minskat i strömmen kunde urskilja två "Ejderhonor" som stod på iskanten

samt fyra stycken "Storskrak" som dök efter fisk utanför bryggan.

Småfåglarna flaxar omkring i vanlig ordning, maten är nästan slut så det blir väl att

tillföra lite talgbollar i morgon så de inte svälter ihjäl de små stackarna.

Har nyss inmundigat mej en liten måltid men av min kurrande mage att döma

blir det säkert en omgång till innan kvällen.

Det gäller ju att inkomster och utgifter väger jämt vilket det inte tycks göra

med tanke på mitt utvidgade omfång.

Nu får man se hur natten kommer att gestalta sej. Om man somnar när man lägger sej

och vakna tidigt eller tvärt om. Den som lever får se.

Ha de, vi hörs.