I somras blev det något knas med vår frys i köket, helt plötsligt steg graderna

upp till noll sedan gick den ner till - 18 igen. Maten som var i lyckades

Hustrun plocka över till den andra frysen som står i förrådet.

En gammal trotjänare som bara tuffar och går.

I höstas när hon kom hem från landet en söndagskväll luktade det

”umpa ”i lägenheten. Det var naturligtvis den gamla trotjänaren som

kastat in handduken, med påföljd att all mat fick kastas.

En ny frys fick anskaffas med det snaraste, och naturligtvis rök några tusen.

Straxt före Jul var vi och handlade i Täby Centrum och åkte därmed

på att betala en P-bot p.g.a att min P-skiva ej var synlig sa de.

Skickade in en protest med foto men inget hjälpte.

I fredags kväll när vi åkte ut till landet passerade vi en 50 sträcka

vid Brottby, gissa om det blixtrade. Nu lär man väl få ett inbetalningskort

på 2 tusen inom några dagar.

I går fick vi beskedet att värmepumpen bara var att kassera,

en glad liten nyhet som tömmer lädret ytterligare.

Idag väcktes jag av att min tandläkare ringde och undrade om jag kunde

komma kl: 13,15 istället för 13,00. Uppgav att det gick alldeles utmärkt,

en kvart till på landet gör ju inget.

Packade och gjorde klart och satt i bilen kl:11.30 alltså 1,45 hade jag på mej.

skulle säkert få vänta en kvart men vad gjorde det.

Vid ”Söderbykarl” dog bilen och min första tanke var ”nej inte det också”

räcker det inte med utgifter nu.

Sammanlagt stannade bilen sex gånger, man fick köra åt sidan vrida av

tändningen, vänta i några sekunder innan man startade på nytt,

sedan var det bara att köra tills nästa stopp.

Nu undrar ju vän av ordning om käftis hade något finger med i spelet

för med en minut till godo steg jag in hos tandläkaren.

Efter jobbet i morgon bitti får man väl hänga på låset på Kia i Kista,

med stora lädret under armen.

Ordet ”OTUR” har fått ett ansikte.

Ha de, vi hörs.