Efter sista nattpasset denna vecka återvände jag hem vid femtiden.

Hoppade raskt ner i bingen för att försöka sov några timmar innan

dagens begivenheter började.

Hustrun startade dagen med att förbereda dagens middag, så vid

elvatiden när jag kom upp var det mesta redan fixat.

Åt min frukost för att sedan tillsammans med Hustrun ta en promenad

ner till Ica för att komplettera det sista inför kvällen.

Redan kl: 13,40 skulle vi tillsammans med våra kompisar infinna oss i Kista

för att hämta ut våra biljetter till ”Hundraåringen” och därefter var det middag

hemma i vårt lilla hem.

Det hade blivit knappt om tid så Hustrun pinnade på rätt bra och när vi hunnit

några hundra meter såg jag att det var någon som halkat i snön.

Skulle precis varna Hustrun när människan plötsligt bara försvinner och dimper

ner på akterspegeln. Undrade hur det hade gått för akterpartiet, det har ju fått

ta emot ett antal stötar genom åren, med denna kroppsdel var tydligen ok.

Däremot hade hon ont i sin handled, och när hon visade upp den förstod

även en lekman som jag att det inte stod rätt till. Efter bara någon minut

liknade hon ”Karl Alfred” så det var bara att vända och styra kosan

mot ”Närakuten” på ”Lövet”.

Där blev vi portade med anledning av att  de saknade röntgen på helger så

det blev att frakta människan till Danderyd.

Smärtan hade blivit påtaglig så det var bara att trampa gasen i botten.

Vid ankomsten till Danderyds Akut blev hon beordrad att besöka ”Lätt Akuten”

istället ( de tyckte väl inte att ett armbrott var så farligt ).

När Läkaren där beskådat det hela skrev hon en remiss till röntgen och en

till ortoped akuten med önskan om förtur p.g.a skadans omfattning.

Efter ett antal röntgenbilder och ca: 15 min dragande för att få armen

någorlunda rak, gipsade de armen. Därefter röntgen igen med beskedet

att det inte var helt bra. Blir nu kallad till operation inom

en vecka då de skall plocka bort benflisor och sätta in en metallplatta.

Fortsätter det så här kan man ju vara gift med en plåtrustning om några år.

Efter sex timmar var vi äntligen hemma igen, och något biobesök och middag

med kompisar blev det tyvärr inte. Bättre lycka nästa gång.

Ha de, vi hörs.