I dag är det söndag och vi slipper åka hem för att jobba.

Jag har mina tre fridagar och Hustrun har tagit ledigt för att tillbringa

tiden med sin make. En mycket härlig känsla är det att kunna sitta här

och kura skymning, ta ett glas vin och bara mysa.

Vi anlände lägret redan sent i torsdagskväll för att kunna närvara på vår

närmsta grannes begravning, ett sorgligt kapitel i sej när öns äldsta innevånare

lämnar jordelivet men så är ju spelets regler.

Gårdagen var en betydligt trevligare dag. På förmiddagen jobbade jag på med

mitt projekt och Hustrun klippte alla gräsmattor här uppe.

På eftermiddagen åkte vi över till våra kompisar på”Sofielund” för en trevlig

samvaro tillsammans med ett gäng ”röda skaldjur” som brukar benämnas som kräftor.

Efter vår måltid som förövrigt bestod av räkor och paj var det dags för ett dopp i polen.

Jag kan säga att det var det varmaste bad jag någonsin utsatt min vackra kropp för.

Vattnet i denna pol höll nämligen en temperatur av 30,5 grader. Frågade faktiskt om

de hade kokat kräftorna på nämnda plats men så var alltså inte fallet fick jag förklarat för mej.

Men jag kan upplysa herrskapet som läser detta att det var en otroligt härlig känsla,

10 – 12 grader i luften och detta sköna vatten som omslöt oss.

Men säg det som varar för evigt, vi var tvungna att lämna detta ljuvliga element för

att återgå till den kyliga verkligheten, men ett härligt minne är det att ta med sej

när frosten sätter in.

Tack Herr och Fru Lundqvist för en härlig samvaro.

Ha de, vi hörs.