Herre Gud vad tiden går fort.

Livet är som en toalettrulle.

Det går sakta i början och på slutet går det fort.

Ingen vet hur många varv som är kvar.

Och inte går den att rulla tillbaka.

Det är livets bistra sanning.

Men i kväll blir det liv i luckan, då kommer Ella och Ville hit för att kampera hos

Mormor och Morfar ett tag. Eventuellt kanske jag är hemma i morgon för Hustrun har målat upp ett ”skräckscenario” om sjukdom och elände och sa med allvarlig stämma, att då ville hon absolut inte vara ensam med dem. Själv tror jag att det kommer att gå galant, våra små rara barnbarn blir väl aldrig sjuka.

Ha de, vi hörs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...