Ja då var det äntligen dags för vår spökvandring i gamla stan. Det var meningen att den skulle gå av stapeln redan i November, men av olika anledningar blev den inte av förrän i måndagskväll. Våra kompisar Eva och Fredrik gjorde oss sällskap som moraliskt stöd inför den hemska kvällen.

Solnedgång bakom snöhögen, och Västerbron.

Vi började kvällen på en restaurang vid Järntorget. Fick ett bord för fyra med utsikt både mot Västerlånggatan och Järntorget. Första parkett, visade det sej senare. Beställde en tre rätters ”Alla hjärtans meny”. Allt var mycket gott, mört och fint Renkött, förutom ”Seldonet” på den stackars kraken som förmodligen råkat slinka med.

Hustrun                          Fritzi                             Eva
                  

Sedan blev det uppträdande.

Det var nämligen en hal isfläck mitt på torget som alla passerade över, och ni kan inte ana vad folk har balans när det gäller. Några var helt fantastiska och visade upp övningar ur den högre skolan, medan vissa bara fladdrade runt i 5-6 sek. innan de fått in alla ”tentakler” så de kunde promenera vidare. Men inom loppet av 20 min. var det tre personer som inte klarade balansprovet, och de stöp rätt ordentligt, kan jag säga. När de väl fått hjälp upp, lyckades de faktiskt ta sej vidare för egen maskin. Men jag undrar nu om inte deras ”ädlare delar” påminner mer om akterpartiet på en ”Belgian blue” än på en mänsklig rumpa.

Så var det själva ”Spökvandringen”.

Mycket intressant och rolig, en liten guide som pinnade på som attan med sina korta ben mellan gränderna, och berättade om krig och farsoter som härjat i stan.

Tyvärr var det lite i kallaste laget -10 grader, men som tur var fick vi komma in efter en timma, och värma oss i en trevlig liten lokal,

(en gammal likbod vid ”Tyska Kyrkan”) sedan fortsatte berättandet utomhus igen.

Den lilla guiden med de korta benen. 

Han fullkomligt flöt fram mellan gränderna,

hade jämt göra att hinna med.

En gatlyckta vid Mårten Trotzigs Gränd, som kommer närmare och

närmare grannhuset p.g.a att husen börjar tippa. Bara 57 cm. upptill

på smalaste stället.

Men nu var det ju det där med ”Spökvandring”, det hade varit bättre att kalla den ”Historievandring” för inte fasen såg vi några spöken inte.

Ha de, vi hörs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...