Hörde för några år sedan att det varje vår blir sju bakslag

i form av blötsnö och kyla.

Det är väl helt ok,

men när fasen börjar man räkna???

Solen var redan på "G" när vi kom upp. Efter avslutad frukost tog vi en promenad ut på Singöfjärden. Det var ett underbart solsken och isen låg helt plan på fjärden, en häftig upplevelse att promenera där man vanligtvis åker båt.

Udden till vänster är Fogdö gamla "Ångbåtsbrygga" 

Vi tror också att vi såg spår av ett Lodjur på isen.

När vi kom tillbaka tog vi en fika på verandan utanför Brygghuset.

Ha de gott, vi hörs.

Vakndade 08,10 gick upp för att fixa fukost. Tittade ut genom köksfönstret och möttes av en härlig morgonsol som försökte tränga igenom molnen.

Det hade ju varit blidväder i veckan och snön som låg på taken hade

börjat smälta för att sedan kana ner. Ett litet lustigt mönster hade bildats.

Sedan frukost för de små fåglarna.

Det blev också en timmes promenad på förmiddagen. Gick vägen ner till "Rövarhamn" och ner till "Lillrövarns"  brygga för att titta ut på havet,

och isen ligger fortfarande ut till fyrudden.

Gick sedan genom skogen till Aludden,

och våren hade börjat göra sitt intåg med smältvatten och bäckar i skogen.

Gick vidare upp till Östergården och gamla vägen ner till "Katthavet".

Vidare över spången vid "Katthavshålet" och till "Hönsskäret".

Där blickade vi ut över "Singöfjärden", en ganska vacker syn med solen som försökte tränga igenom molnen.

Såg även en sparkåkare mitt ute på fjärden.

Isen börjar bli dålig vid stränderna.

Brunt vatten från land rinner ut på isen, typiska vårisar.

Var sedan ner till Grisslehamn, och kunde naturligt vis inte låta bli

att besöka hamnen.

Kapellet med gamla "mjölkaffären"i förgrunden.

Ejdrarna låg och "kvackade" i isen, tänker alltid på Sälskapsresan

när de ligger och skrattar.

På kvällen blev det ett bastubad igen.

Vaken var fixad och en liten stega isatt, för bästa komfort.

Lite trångt men det funkade bra.

I dag stog Hustrun och tittade på, svalkade bra utan dopp tyckte hon.

Nu får jag önska er alla en god natt.

Ha de, vi hörs.

Nu har man nästan jobbat klart för idag och det känns riktigt bra. I morgon blir det en tur till landet, har inte varit där på tre veckor så det ska bli skönt. Men innan vi åker ut skulle vi åka och gratta Malin, Jocke och lilla Alma. Det blev ju inställt förra fredagen p.g.a att Wilda blev kräksjuk.

Nu lästa jag just på ”facebook” att det är Almas tur, så middagen med uppvaktning får ställas in ytterligare en gång. Men det är ju så, att spysjuka och förkylningar är en extra liten bonus man får när man har småbarn.

Nu gäller det bara att tala om detta på ett snyggt sätt för lilla Hustrun när hon kommer hem, och säga något i stil med att det drabbar nog inte oss. Problemet är bara att vi var där i måndags, och pussade och kramade den lilla spyråttan. Själv är jag inte ett dugg orolig, men det är nog värre för Hustrun. Hon är rädd att bli smittad om hon bara talar i telefon med en magsjuk person.

Men det ska nog gå bra det här, vi får väl ta en liten wirre i förebyggande syfte,

inget ont som inte har något gott med sej, eller hur?

Ha de, vi hörs.

I höstas fick min lilla Hustru ett telefonsamtal när vi var på väg ut till landet en fredag. Jag trodde det var en bekant, men det visade sej senare att det var en mycket trevlig säljare som tyckte att Hustrun skulle prova på ett ”Telia” abonnemang istället för Telenor. Hon skulle inte behöva lyfta ett finger för han skulle fixa allt praktiskt runt det hela och priset var bara en ”spottstyver” för överflyttningen.

När hon sedan fick reda på att hon själv skulle få säga upp det gamla abonnemanget och betala en avgift på 250 riksdaler var måttet rågat.

Hon skickade ett meil och meddelade att hon inte var intresserad av erbjudandet, Telenor funkade bra så det fanns ingen anledning att byta. Hon fick dessutom ett svar från säljaren att det var ok, allt skulle förbli som det var.

I förra veckan fick hon ett brev från Telia med ett nytt sim-kort, de hälsade henne välkommen som kund och det nya abonnemanget skulle börja gälla Kl. 01,00 den 1 feb.

Då märkte jag medens att Hustrun fick en mörk blick.

Hon har nu försökt att komma i kontakt med den trevlige säljaren ett antal gånger, men misslyckats var gång. Gårdags kvällen ägnades till ett antal telefonsamtal, och efter att äntligen ha kommit fram och hamnat på plats 52 i kön fick hon meddelande om att de skulle ringa upp under kvällen.

Ett jävla bra sett att slippa snacka med en irriterad kund faktiskt.

Och tror ni att de ringde. Nix.

I morse var telefonen död, och de hade nog säljaren också varit ifall han varit här. Men som tur är har hon ju en så förstående Make som naturligtvis lånade ut sin lilla ”Nalle” till Hustrun så hon slapp vara avskuren från den övriga världen.

När jag sedan ringde henne var hon irriterad för min jädrans telefon gick det ju naturligtvis inte att sms,a på. Det visste jag redan, för när jag skulle svara på ett sms än gång, började jag med att skriva Hej, alltså H E J, när jag sedan kollade på skärmen stod det ”SPARK”. Inte så bra.

Nu har hon i alla fall kommit i kontakt med Telia och de har lovat att ställa allt tillrätta. Säljaren har slutat, som det heter och det är väl tur det, för har Hustrun fått tag i honom hade hon nog kokat lim på fanskapet.

Ha de, vi hörs.