Nu har vi haft besök av Wilda och Alma över helgen. Det har varit fullt ös,

med bus och mys. Vi hämtade tjejerna i Lördags, och när vi stannade vid trafikljusen vid ”Glädjen” kom det en motorcykel, mod. Större och stannade på Ga: Stockholmsvägen.

En ”Moppe” skrek Alma flera gånger i baksätet. Hon har alltid varit rädd för ”Moppar” och motorcyklar för de låter så illa, tycker hon.

När sedan ”Hojen” brände iväg satt Alma och höll för öronen och ropade

”Ja blir jädd i mina öjon”.

Stackars liten flicka, det är inte lätt att bli ”rädd i öronen”.

På eftermiddagen var det lite aktiviteter på terrassen, flickorna hjälpte mormor att plantera lite blommor. Själv lyckades jag gräva upp roten till busken jag
klippte ner för några veckor sedan,

tjälen hade nu lämnat lådan så det är nog vår.

Provsmakning av deg. Gott. 

Vad kul det är att prova Mormors glasögon.

På väg till lekparken i solskenet.

Inte lätt att vara tung i "gumpen".

Sand kan man faktiskt hälla över allt.

Mormor tar en paus i solen.

Det är kul att åka kana. Alma skrattade hela vägen ner.

Ha de, vi hörs.

I Söndags packade vi ihop tidigt för att åka hem och fira Wilda. Det blev ett traditionellt firande med kaffe och hemmagjord tårta, paketöppning och naturligtvis fiskdamm.

Full fart, synd det inte var en "tandem".

Alma var lite trött i början.

Senare på kvällen var vi bjudna på en jättegod middag hos Maria och Edddie. Innan vi åkte hem satte Maria in en annons på Annexet, och uppdaterade hemsidan. När vi kom hem satte vi oss för att titta på MM.

Efter bara en kvart ringer telefonen och jag svarar.

”Jag ska köpa huset” säger en röst på knagglig svenska.

Ursäkta säger jag.

Jag ska köpa huset, upprepar rösten.

Vilket hus, undrade jag.

Huset som är i annonsen, säger rösten.

Det huset skall hyras ut och inte säljas.

Men jag kan köpa det, säger rösten igen.

Då kan jag meddela att huset inte är till salu,

och så får jag tacka för visat intresse, sa jag och lade på luren.

Störa mitt i programmet, det tycker vi inte om.

Ha de, vi hörs.

En skön sovmorgon hade vi i alla fall, gick inte upp förren kl.8,00

Efter avslutad frukost lastade jag bilen för att åka till tippen med ett lass.

Mycket dåliga vägar där ute nu, det hoppade och skumpade så bilen skrapade i
underredet, inte bra. Till Hustruns stora förtjusning hade jag som vanligt även  med mej en pryl hem, kunde inte låta den ligga kvar, vind för våg i containern. Det var en halv hushållsvåg, eller rättare sagt bara fronten av en våg som jag hittade. (Hustrun gjorde inte vågen precis när hon fick se den, ha  ha.)

På eftermiddagen kom jag äntligen ut ur garderoben, Hustrun har länge undrat när det skulle ske och jag tror att hon blev både förvånad och nöjd. Själv är jag
helnöjd med resultatet. Har satt upp två hyllor, nyckelförvaring, gjort skoställ samt lagt in en matta.  Har länge varit kaos i detta utrymme p.g.a all röra, men nu är det bara ett minne blott.

När jag var ner till Bastun för att tända en brasa upptäckte jag ett antal fåglar i skyn, trodde först det var Gäss för de flög i ”snöplogsformation” men det visade sej vara ”Skarv”. Det var säkert flera hundra, påminde faktiskt om filmer från andra världskriget när bombplanen kom farande.

Inte speciellt vackra fåglar det där,
ibland tror man nästan att de flyger baklänges.

Det blev alltså ett bastubad på kvällen, och jag lyckades faktiskt tränga mej ner mellan isen och badstegen för att ta mej ett dopp.

Plockade lite Blåsippor till Wilda, som hade kalas på Söndagen, men tyvär

står de kvar på landet.

Ha de, vi hörs.

v

Har kommit ut till ett mycket dimmigt Roslagen, 0,5 plus och med mycket snö kvar. Vi packade upp och jag tänkte sedan sätta mej i verandan med en välförtjänt ”wirre” efter en inte alltför ansträngande arbetsvecka.

Frågade Hustrun om hon packat ner den i kylväskan.

Hon såg ut som ett stort frågetecken. Din wiskey får du väl packa ner själv, svarade hon.

Jag gick ner för att sätta på vattnet och tänkte att detta var nog ett Aprilskämt från lilla Hustruns sida, och förväntade mej att min lilla flaska skulle stå
på bordet när jag kom upp.

Döm om min förvåning när inte så var fallet. Hon hade alltså glömt den,

vilket skräckscenario.

Nu ordnade det sej i alla fall p.g.a att våra svärsöner hade några slattar kvar sedan i somras som stod och skräpade. Gud ske pris, det blev en liten Wirre i alla
fall, men det hängde ju på gärdesgården. 

Nu har vi glott lite på dumburken och det är dags att hoppa i lopplådan, så man inte ligger och trynar för länge i morgon. Tog  förresten lite bilder när vi kom ut som jag tänkte visa.

Grått grått.

Snön ligger fortfarande kvar.

Men våren är på gång.

De första blåsipporna har i alla fall kommit upp.

God natt, och sov gott.