I dag den 14 April för hundra år sedan föddes min Far på allmänna BB i Stockholm.

Och som så många andra oäkta barn skulle han sändas till en Änglamakerska i norra Sverige. Änglamakerskor kallades ju de snälla kvinnor som mot betalning tog sej ann små barn och gjorde dem till änglar, genom misshandel eller svält.

När hans Mormor, ett rekorderligt fruntimmer, tillika statarkärring och med skinn på näsan, fick reda på detta, begav hon sej till en station som tåget skulle
passera. När tåget hade kommit in på perrongen gick hon ombord,
letade igenom alla vagnar, tog med sej det lilla knytet hem och räddade alltså livet på sitt barnbarn.

Det är alltså därför jag kan sitta här och skriva i dag, om någon skulle undra.

Men hur var det nu med den 14 April. Enligt min Farmor var han född den 11 April, hur kan det komma sej? Jo enligt Farmor hade Prästen varit tämligen berusad när han skulle skriva in honom i Kyrkboken och missat med tre dagar. När Farmor dagen därpå, gick tillbaka till Prästgården för att rätta till det fatala misstaget, spände Prästen ögonen i henne och förkunnade att

”hade han skrivit den fjortonde, så var pojken född den fjortonde”.

Präster hade makt på den tiden. Nu har vi firat honom den fjortonde i alla år.

Och han är faktiskt den enda person jag känner till som inte är född på sin födelsedag.

Så nu kan man ju undra om det var bättre förr.

Grattis Pappa.

Ha de, vi hörs.