I helgen har vi haft besök av Noel och Juni. De sov över här när deras föräldrar var på julfest.

Nu har de blivit så stora att man kan dra lite nytta av dem också, och det är ju bra.

I lördags fick de hjälpa till med att klä granen, ett lite krångligt göra tycker jag,

men det är ju fint när den är klar.
Plockade även fram mitt gamla ”Stiga hockeyspel” med träram som jag fick i julklapp av

mina föräldrar när jag var runt 10 – 12 år. Hade väl inte några större förhoppningar om att

Noel skulle vara intresserad av detta uråldriga spel, han gillar väl bara att

spela dataspel tänkte jag, men tji vad man bedrog sej.

Både Mormor och jag fick turas om att möta honom, och bättre och bättre blev han för varje match,

så efter en 8 – 10 matcher var vi ganska jämspelta. Dom lär sej snabbt de små liven.

Juni kom och frågade mej om jag ville höra en gåta.

Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren, sa hon.

Det är klockan, svarade jag.

Nää säger Noel, det är Morfar som fastnat med hängslena.

Ja där ser man, de har nog uppmärksammat hur Morfar går och fastnar i allt möjligt på
landet. Det är jackan som fastnar i dörrhandtag, skarvsladdar som lägger sej runt fötterna och

för att inte tala om pallet som man slår i överallt.

På söndagseftermiddagen när barnen åkt hem åkte vi och hämtade Wilda och Alma.

Vi styrde kosan mot Edsbergs Kyrka för att lyssna på flickornas Mamma som uppträdde

där tillsammans med Gospelkören ”Joyful” i en Julkonsert.

Med på konserten var även min svåger, tillika Hustruns bror med gemål, och efter föreställningen

blev det en liten enkel middag hemma hos oss. En gammal tradition som är inne på det andra året.

Lite bilder.

Ha de, vi hörs.