GRATTIS

                             YLVA.

I kväll när jag har hämtat upp lilla Hustrun ska det inhandlas kök på Ikea.

Plocklistan är ju klar, det gäller bara att komma ihåg att ta den med.

Hade också tänkt att bege mej till Byggmax för att inhandla innertaket samt tvenne gipsskivor,

och ett antal meter 45x45 reglar. Är nämligen tvungen att bygga upp en liten vägg också

när taket är satt. Det är ju så att ska man sätta kylen mot en vägg bör det finnas en där också.

Tyvärr ska det komma snöslask till kvällen säger meteorologerna, det är bara att hoppas

på att de skojar med oss som vanligt, annars blir det väl att köpa gips och tak i morgon.

Vädret ser ju annars lovande ut för helgen, synd bara att vi inte kan vara ute och njuta av det.

Men nu gäller det att så fort som möjligt återställa det man med möda har raserat.

Hustrun hoppas i alla fall att det ska vara klart till Påsk, men vi får väl se, Påsken är ju tidig i år

och själv känner jag att man är sen.

Ha de, vi hörs.

                             Ett stort

              GRATTIS

                                          till

                    MARGARETA.

Ha en bra dag

önskar

Eva-Britt och Janne.

I helgen skulle vi ta det ganska lugnt, sköna sovmornar, goda frukostar och ingen stress.

Vi hade ju satt som mål att våra krämpor skulle kureras i lugn och ro.

Därför tog vi på lördagen en sakta promenad på Ikea tillsammans med 5000 andra människor.

(Snacka om att man kan bli irriterad på folk).

Efter en stunds letande lyckades vi tillslut tilltvinga oss ett litet bord i serveringen där vi kunde

sitta och planera våra inköp. Hustrun prickade av det vi behövde till köket i ett litet häfte som

hon hade snott. Inalles fem skåp med tillbehör, inte så mycket, vi kunde nog få in det i bilen om

jag tippade baksätet. Det är ju platta paket.

Lyckades sedan, efter en stunds väntan haffa en expedit som hjälpte oss att skriva ut en plockorder.

Det visade sej att det blev nästan två A4 ark, alltså 53 kolli på över 250 kg.

Det där med att fälla baksätet kunde man ju glömma. Det är kärra som gäller.

Nu blir det ånyo en resa till Ikea på torsdag för att leta upp alla prylar och lasta dem på kärran.

Sedan vet man ju av erfarenhet att det blir minst två svängar till för att byta de varor som blivit fel.

I går blev det ett biobesök med Ella och Noel i Kista. Vi såg ”Alvin och gänget ”, ingen rulle i min
smak precis men det var väl inte meningen heller, huvudsaken var att barnen gillade filmen.

Hann även med en promenad när vi kom hem på isbelagda gångvägar.

Rena turen att vi kom tillbaka i obruten förpackning.

Ha de, vi hörs.

                           GRATTIS

                              LEIF.

I höstas ringde en man från ”Vattenfall” och undrade om de fick sätta upp en transformator

på vår mark på landet. Det hade klagats på spänningsfall i stugorna och även vi har märkt av det,
men så har det alltid varit och det var väl inget konstigt med det.
Och vid en kontrollmätning som de senare gjorde visade det sej att det stämde.

Vi pratade en god stund och han försökte förklara för mej vad den skulle ligga.

Tillslut visade det sej att den skulle placeras på min kusins mark, kartan han hade stämde inte

riktigt överens med verkligheten. Jag passade också på att fråga om de skulle ta bort el-ledningen

som hänger tvärs över vår tomt på vägen ner till brygga, den skymmer utsikten sa jag och

Hustrun har alltid retat sej på denna.

Nej den får allt vara kvar, sa el-gubben.

Ja ja, men kommer du på bättre tankar så får du gärna höra av dej, svarade jag.

Idag ringde han igen och undrade om de fick gräva ett dike tvärs över vår tomt till grannen,

de skulle lägga ner en el-ledning nämligen.

Jaha, svarade jag, och vad händer med vår luftledning då.

Ja det är just den som vi ska gräva ner, svarade han.

Men vad bra, kan ni inte slänga med tele-ledningen som hänger där så vi blir av med den också

frågade jag. Men det gick inte, småfåglarna måste ju ha någonting att sitta.

Detta var väl en julklapp som heter duga. Och om några år finns det inga fasta telefoner kvar heller

så då blir vi av med tele-ledningen också.

Ha de, vi hörs.

Hade planerat att forsla ut ett innertak till landet men efter en kortare telefonkonferens

med Hustrun nu på morgonen klubbades förslaget igenom att inte förpassa oss till lägret i helgen.

Detta var ett enhetligt beslut p.g.a att båda parter är lite krassliga för närvarande.

Jag har ju min förkylning att vårda så den räcker några dagar till,

och Hustrun knaprar en jäkligt dyr penicillin.

Det var nämligen så att när hon skulle hämta ut sina 15 piller på apoteket så var det slut,

därför fick hon en annan förpackning av samma sort som  innehöll 20 piller.         

Så för att justera detta plockade de bort fem piller, och det var väl smart.

Men sedan säger expediten att det skulle kosta 20 kronor mera för att  det var en större förpackning.

Kärringen hade ju plockat bort 5 piller då kan det väl inte vara en större förpackning.

Vad är det för jäkla apoteksväsende vi har fått här i landet egentligen.

Även ett apoteksbiträde måste väl kunna räkna, åtminstone plus och minus.

Nu kunde ju inte Hustrun vänta med dessa piller, men hade det varit jag så hade det tagit

”hus i helvetet” kan jag säga. Någon jävla ordning kan man väl för tusan begära.

Ha de, vi hörs.

Så var det vardag igen, och helgen slutade som den började, nämligen med kalas,

men denna gång var det Noels tur att bli uppvaktad. Kaffe, kakor och en jättefin

och god tårta som Maria hade komponerat. Var ganska mätt när vi åkte hem,

kändes som man hade ätit en halv ”fotbollsplan”.

Alla samlades vid paketöppningen.

I lördags fortsatte vi med vårat kök, Hustrun slipade klart, vi satte upp ”coverit” (väggfixare),

och jag skrapade bort gammalt fix efter kaklet. Vi fick även besök av Fam. Lundqvist

som kom över och inspekterade projektet. Ett skönt avbrott med en fikastund i en ombonad

miljö det behöver man ibland. På kvällen var vi bjudna på en tre rätters middag hos kusin

Anne-Mari med make. En mycket angenäm och uppskattad tradition  i vintermörkret.

Söndagen drogs igång med målning. Jag hade köpt tre liter färg som jag i min enfald trodde skulle
räcka till alla väggarna. Kan upplysa om att det knappt räckte till en vägg. Men jag får nog skylla    

lite på den oerfarne expediten också som inte påminde mej om att det suger på omålad vägg.

Hade det varit rätt expedit hade hon naturligtvis övertalat mej att köpa fem liter plus grund.

I går blev jag allvarligt sjuk, har hostat, snorat och nyst om vart annat. Hustrun påstår naturligtvis
att det var det där bastubadet med dopp i havet på lördagseftermiddagen som inte var bra.

Kan bara kommentera det hela med att ”ett dopp i havet håller docktorn borta”.

Jag har i alla fall inte sett någon Doktor när jag doppat mej.

Ha de, vi hörs.