Det är raka motsatsen mot vad jag kände mej i morse. Blev väckt 04,25 som vanligt,

men denna morgon blev det ”tillt i roten” av högsta valör.

Efter många signaler lyckades jag sträcka upp armen för att stänga av klockskrället

men lyckades inte något vidare. Fick tillslut lyfta upp väckarklockan, jag petade på

alla knappar och vred och vände på den men lyckades inte ändå.

Såg nog ut som ”Hamlet” när han står där med en dödskalle i handen.

Tillslut hör jag Hustruns ljuva stämma som ryter vänligt men bestämt,

”STÄNG AV TELEFONEN”.

Ja vist ja, tänker jag. Det är ju den som jag använt som väckarklocka de senaste fem åren.

Och med en enkel tryckning blev det tyst i sovrummet. Tänk så det kan bli.

Ha de, vi hörs.

 

Eva

1 mars 2012 09:23

Jag ler :) kram på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...