GRATTIS YLVA

                                           som fyller år den 20/1

Efter sista nattpasset denna vecka återvände jag hem vid femtiden.

Hoppade raskt ner i bingen för att försöka sov några timmar innan

dagens begivenheter började.

Hustrun startade dagen med att förbereda dagens middag, så vid

elvatiden när jag kom upp var det mesta redan fixat.

Åt min frukost för att sedan tillsammans med Hustrun ta en promenad

ner till Ica för att komplettera det sista inför kvällen.

Redan kl: 13,40 skulle vi tillsammans med våra kompisar infinna oss i Kista

för att hämta ut våra biljetter till ”Hundraåringen” och därefter var det middag

hemma i vårt lilla hem.

Det hade blivit knappt om tid så Hustrun pinnade på rätt bra och när vi hunnit

några hundra meter såg jag att det var någon som halkat i snön.

Skulle precis varna Hustrun när människan plötsligt bara försvinner och dimper

ner på akterspegeln. Undrade hur det hade gått för akterpartiet, det har ju fått

ta emot ett antal stötar genom åren, med denna kroppsdel var tydligen ok.

Däremot hade hon ont i sin handled, och när hon visade upp den förstod

även en lekman som jag att det inte stod rätt till. Efter bara någon minut

liknade hon ”Karl Alfred” så det var bara att vända och styra kosan

mot ”Närakuten” på ”Lövet”.

Där blev vi portade med anledning av att  de saknade röntgen på helger så

det blev att frakta människan till Danderyd.

Smärtan hade blivit påtaglig så det var bara att trampa gasen i botten.

Vid ankomsten till Danderyds Akut blev hon beordrad att besöka ”Lätt Akuten”

istället ( de tyckte väl inte att ett armbrott var så farligt ).

När Läkaren där beskådat det hela skrev hon en remiss till röntgen och en

till ortoped akuten med önskan om förtur p.g.a skadans omfattning.

Efter ett antal röntgenbilder och ca: 15 min dragande för att få armen

någorlunda rak, gipsade de armen. Därefter röntgen igen med beskedet

att det inte var helt bra. Blir nu kallad till operation inom

en vecka då de skall plocka bort benflisor och sätta in en metallplatta.

Fortsätter det så här kan man ju vara gift med en plåtrustning om några år.

Efter sex timmar var vi äntligen hemma igen, och något biobesök och middag

med kompisar blev det tyvärr inte. Bättre lycka nästa gång.

Ha de, vi hörs.

I somras blev det något knas med vår frys i köket, helt plötsligt steg graderna

upp till noll sedan gick den ner till - 18 igen. Maten som var i lyckades

Hustrun plocka över till den andra frysen som står i förrådet.

En gammal trotjänare som bara tuffar och går.

I höstas när hon kom hem från landet en söndagskväll luktade det

”umpa ”i lägenheten. Det var naturligtvis den gamla trotjänaren som

kastat in handduken, med påföljd att all mat fick kastas.

En ny frys fick anskaffas med det snaraste, och naturligtvis rök några tusen.

Straxt före Jul var vi och handlade i Täby Centrum och åkte därmed

på att betala en P-bot p.g.a att min P-skiva ej var synlig sa de.

Skickade in en protest med foto men inget hjälpte.

I fredags kväll när vi åkte ut till landet passerade vi en 50 sträcka

vid Brottby, gissa om det blixtrade. Nu lär man väl få ett inbetalningskort

på 2 tusen inom några dagar.

I går fick vi beskedet att värmepumpen bara var att kassera,

en glad liten nyhet som tömmer lädret ytterligare.

Idag väcktes jag av att min tandläkare ringde och undrade om jag kunde

komma kl: 13,15 istället för 13,00. Uppgav att det gick alldeles utmärkt,

en kvart till på landet gör ju inget.

Packade och gjorde klart och satt i bilen kl:11.30 alltså 1,45 hade jag på mej.

skulle säkert få vänta en kvart men vad gjorde det.

Vid ”Söderbykarl” dog bilen och min första tanke var ”nej inte det också”

räcker det inte med utgifter nu.

Sammanlagt stannade bilen sex gånger, man fick köra åt sidan vrida av

tändningen, vänta i några sekunder innan man startade på nytt,

sedan var det bara att köra tills nästa stopp.

Nu undrar ju vän av ordning om käftis hade något finger med i spelet

för med en minut till godo steg jag in hos tandläkaren.

Efter jobbet i morgon bitti får man väl hänga på låset på Kia i Kista,

med stora lädret under armen.

Ordet ”OTUR” har fått ett ansikte.

Ha de, vi hörs.

För det första vill jag gratta min svåger Leif på hans födelsedag.

En bild på föremålet i fråga tänker jag inte lägga in, när endast 

gamla bilder finnes och på dessa ser han så förbannat ung ut

så detta skulle vara orättvist mot alla andra. 

Även han börjar ju bli till åren kommen.

Gårdagens vackra väder med solsken har man faktiskt saknat idag.

Vid en promenad ner till vår brygga kunde jag konstatera att

”Mickel Räv” hade passerat över vår tomt, dessutom har isen börjat

lägga sej i vassen intill bastubryggan och en hel hoper av

sjöfåglar befann sej utanför grannens brygga.

Skulle dessutom vara intressant att se ett facit av mitt liv och få reda på

varför jag sitter inne med en så förbannad otur jämt.

Anledningen till detta är att jag idag hade besök av ytterligare en servicetekniker

som kollade på vår luftvärmepump och kunde konstatera att densamme bara var att

kassera, ett kretskort och förmodligen en ”fyrvägsventil” har gett upp

och det skulle bli alltför dyrt att reparera.  

Ha de, vi hörs.

Nu har äntligen vintern kommit och lagt ett decimeter tjockt snötäcke

över vår ö, solen skiner och det är ca: 4 -5 minusgrader.

En mycket härlig och vacker vinterdag med andra ord.

Själv sitter jag nu här ute och njuter av mina fridagar medan Hustrun

får jobba, är inte livet orättvist så sej.

Det tror jag i alla fall min lilla Hustru tycker.

På Trettondags aftonen när undertecknad knegade fick hon i alla fall

tillbringa dagen med några av sina barnbarn när de besökte

”Husdjurs Mässan” i Kista. Barnen fick klappa en massa djur och jag tror

att åtminstone Alma växte lite, hon som fått rysningar bara av att se

Marias katt ”Felix” skymta på tio meters håll.

I fredags var det kalas för  Noel. Vi blev bjudna på middag med kaffe

och tårta innan vi åkte ut till landet.

Vädret i Lördags var mest mulet men några gluggar med sol kunde vi

skymta på vår promenad.

Igår var det dags för Hustrun att återvända hem. Det var meningen att

hon skulle åka buss men p.g.a mitt dåliga minne fick hon skjuts av

sin make då han samtidigt kunde hämta sin dator för att kunna

meddela sej till omvärlden.

När jag sedan återvände ut till paradiset var det ett kraftigt snöfall

med snörök och dålig sikt men vad kan man vänta sej en

vinterdag i Januari.

Ha de, vi hörs.

                   Grattis Noel

                                                  

                                                  Som fyller 9 år

                                       den 8 Jan.

Ja nu tänker jag inte direkt på plånboken som i slutet av denna månad brukar

vara tunn som en inbetalningsavi från forna dagar, utan på allt gott som man

vräker i sej på alla födelsedagskalas.

Det började redan i går med det första och förmodligen det sista 90- års kalaset

som man får uppleva. Det var lilla Hustruns morbror ”Gurra” som uppnått den

aktningsvärda åldern. Och det fantastiska med gubben är att han är pigg

som en ”Nötskrika”. Visserligen lite ont i ryggen p.g.a ett fall när

han var upp till sin svågers stuga i Norrland för att fira Jul och samtidigt hjälpte

till med att röja undan stora granar som vräkts omkull i stormen,

men för övrigt är han ”still going strong”.

Det bjöds på två fantastiska smörgåstårtor och undertecknad kunde ju

som vanligt inte hålla igen utan vräkte i sej två stora bitar.

Kände mej fortfarande mätt vid dagens frukost.

Idag fortsatte kalasandet hos Sofia med fika och två olika sorters tårtor,

inte undra på att middagen får vänta en stund.

På fredag är det dags igen då Noel ska firas. Phuu.

Nyåret firades som vanligt hos våra kompisar på ”Sofielund” på Väddö.

Det spelades ”trekant” … ja ja, men nu är detta ett spel med brickor

som tillverkas långt uppe i Norrland av en gammal dam som levererar

spelen i begagnade brödpåsar och just i detta fall från en ”Hellekaka”.

Och som traditionen bjuder tog vi även en promenad till Haken för att njuta

av den sedvanliga nyårs lunchen. Denna sköna och avslappnade tillvaro är

nog en av årets allra bästa.

Ha de, vi hörs.

                 Ett stort grattis till

                           SOFIA