Ja nu kan man lägga ännu en fin helg bakom sej som man kan sitta och

minnas på ålderns höst. Ella och Ville har tillbringat några dagar med sin

gamla morfar och förhoppningsvis har de inte tagit någon större skada av detta.

I onsdags var vi till kyrkogården för att kolla om batterierna var ok i gravlycktan.

Sedan ville Ella titta lite närmare på byn ”Ellan” av någon andledning, så det blev

att åka runt på ön och visa lite fina platser. B.l.a besöktes Lotsbryggan för att

kolla på de fina båtarna samt en liten vandring upp till Lotsstugan med den fina

utsikten över ”Svartklubben” och Ålandshav.

Det kan också meddelas att lille Ville har vuxit på längden så han numera

kan framföra morfars traktorklippare med den äran.

På torsdagen kom deras mamma samt katten ”Kråkan” som skulle tillbringa helgen

tillsammans med oss då kattens familj gjorde en utflyckt över helgen.

Mor mormor och tillika undertecknads lilla Hustru anlände på torsdagskvällen

då fredagen var en vilodag för ovannämnda människa.

På fredagen blev det en båttur runt vår vackra ö och på kvällen rustades det till

en ruskig ”SPÖKJAKT” som gick av stapeln på Väddö invid kanalen.

Det var 15 personer åt gången som fick vandra iväg och samtidigt hålla fast

vid ett rep så ingen skulle försvinna i mörkret. Ella och Ville gick först i ledet

därefter deras mamma och sedan barnens morfar och mormor.

Efter mej gick en äldre dam och hennes man och rätt som det var börjar människan

gallskrika så till den milda grad så hon skrämmer alla närvarande barn samt även

undertecknad bara för att en vålnad slöt upp vid hennes sida vid repet.

Snacka om mörkrädd.

Efter vandringen förtärde vi glass i stora lass i den intilliggande restaurangen

innan det var klart för hemfärd.

I dag har Hustrun och jag ängnat oss åt trädgårdsarbete, häckar har klippts ned

och löv har krattats upp, och våra blommor blommar som aldrig förr.

Ha de, vi hörs.