Gårdagen började med ilska och besvikelse.

I förra veckan fick jag ett sms att min ring var klar för avhämtning

på ”Guldfynd” i Centrum. Glad i hågen åkte jag ner för att ånyo kunna

sätta ringen på mitt finger. Jag hade samtidigt lämnat in Hustruns

förlovningsring som hon inte använder och detta guld skulle enligt

överenskommelsen smältas samman med min ring till ursprungligt

skick, och profilen med fasade kanter kunde de se på Hustruns ring.

När expediten plockade fram ringen såg jag direkt att något var fel.

Ringen var visserligen lagad graverad och putsad men den var lika

tunn som förut. När jag frågade varför de inte hade lagt på guldet

och gjort den tjockare tittade hon på datorn och meddelade att det inte

stod något om detta. Visade då upp ett kvitto på Hustruns ring och

påpekade att denna skulle användas för reparationen och undrade

samtidigt var den fanns, men det hade hon ingen aning om.

Nu fick hon tillbaka ringen och skulle efterforska om Hustruns

ring fanns kvar så de kunde se profilen på denna.

Försökte även att rita av profilen i genomskärning för att visa henne

men av detta verkade hon fatta noll.

Kan meddela att jag kokade av ilska när jag gick därifrån.

Eftermiddagen blev ett kaos.

Jag hade plockat fram högtrycken på terrassen, kopplat vattenslangen

till badrumskranen satt på elen, tvätten kunde börja.

Spolade av trall och betongen på blomlådan och när detta var klart efter

en halvtimma stängde jag av tvätten. Samtidigt hörde jag att min telefon ringde

i vardagsrummet. När jag kom in hörde jag även ett väsande ljud från badrummet.

Med onda aningar i huvudet sprang jag först mot badrummet men redan i hallen

utanför kände jag att mina strumpor blev blöta.

När jag kom in i badrummet möttes jag av en vattenkaskad mitt i ansiktet.

En förskruvning till slangen hade gett vika för trycket och nu var den torra

tvätten som hängde över badkaret åter genomsur, badrumsmattorna som jag

så omsorgsfullt lagt åt sidan var blöta, toalett, skåp, hallmatta allt var dränkt.

När jag åter kom ut i vardagsrummet med blöta kläder och strumpor hade

telefonen tystnat. Det visade sej vara min äldsta dotter som hade räddat mej

från än ännu större katastrof.

Resten av eftermiddagen ägnades till sanering, en gummiraka fick användas

för att få undan vattnet från golvet, tvätten fick vridas ur för hand och

samtliga mattor hängas upp för torkning, så när Hustrun kom hem var allt

ganska normalt förutom avsaknaden av mattor på golven förstås.

Ha de, vi hörs.