Efter tre veckor har jag nu äntligen fått hämta låscylindern till min bil. Jag har ringt och frågat efter den ett antal gånger de sista fjorton dagarna, och då fått till svar att den inte har dykt upp. Men så i fredags straxt efter kl: 16 ringde de och meddelade att den kunde hämtas. Jag frågade efter anledningen till att det dröjt så länge, och fick svaret att det hade blivit ett missförstånd.

När jag beställde den fick jag förklarat för mej att den måste kodas, och fick därför visa både leg och besiktningsinstrumentet för bilen för att kunna beställa den, fick även betala cylindern vid beställningen för att den var speciellt kodad till bara min bil. Detta skulle ta ca: två veckor.

Senare visa det sej att prylen var färdigkodad och fanns som lagervara och kunde ha levererats på några få dagar, om det inte var för den lilla detaljen att de hade glömt att beställa den. Detta blev jag helförbannad på, till råga på allt elände måste jag nu ha två nycklar till bilen, en för dörren och en för start.

Lite konstigt kändes det med ett "Audi" märke på nyckeln.

Glad har jag varit för att nu i helgen har vi varit barnvakt till två av våra barnbarn, nämligen Wilda och Alma. Två härligt spontana tjejer som kan vara lika glada som förbannade, men hos oss är det mest glädje som tur är. Det har funkat jättebra och vi har varit på promenad, lagt pussel, tittat på filmer och mormor har läst högt för dem.

Lördag lunch.

På väg till "Barnens hus".

Godis är gott.

Sagostund med Mormor.

Kul med matlagning.

Alma vill inte vara med på bild. 

I går eftermiddag var vi och grattade Ville som fyllde tre år i tisdags. Vi hade köpt en snickarlåda till honom som han verkade bli glad för. Innan vi gick hem hade han provat hammaren på parketten i föräldrarnas sovrum med några märken som följd, törs inte tänka på när han testar sågen.

Ville tar sats.

Paketöppning är spännande.

Spindelmannen som Pappa släpade hem får snart flytta ut till garaget,

för Ville har inte sovit i sitt rum sedan monstret kom in.

Ha de, vi hörs.