Först och främst skall jag gratta min mor som för exakt hundra år sedan föddes till världen

på ett litet fiskarhemman i Hållnäs i norra Uppland.

Hon flyttade med sina föräldrar, lillebror och Farfar till Fogdö när hon var tio år.

De hade stuvat ner allt sitt bohag, inklusive gris, höns och katt i en fiskeskuta som de lånat,

samt i deras egen lilla fiskebåt. Det är förövrigt efter hennes farfar som jag har fått mitt

”vackra förnamn”, om någon skulle undra.

Hon har berättat många historier för mej om hur det var på ön när hon växte upp.

Hennes skolväg var inte något att leka med precis. Hon fick gå några kilometer till den

norra sidan av ön där hennes kompis bodde, sedan fick de ro över sundet till nästa ö där skolan

var belägen. Om det var besvärligt väder brukade någon vuxen följa med och hjälpa dem att ro,

men för det mesta fick de klara sej själva.

En gång när det blåste väldigt mycket kunde ingen vuxen följa med, då sa hennes pappa

” ta med dej den här om det skulle behövas” och så stack han åt henne sin fällkniv.

När de sedan kom ut på öppet vatten där det sjöade och blåste som mest gick ena årtullen av.

Måste kännas lite läskigt för två 11 – 12 åriga tjejer.

På den tiden hade man pinnar som stack upp ur relingen som höll åran på palts, och det var

alltså en sådan pinne som gått av. De fick försöka driva in mot land med hjälp av en åra,

och sedan gå upp i skogen för att tälja till en ny pinne och knacka ner i relingen.

Jag tvivlar på att det idag skulle vara någon förälder som skulle låta sitt barn klara av sådana
strapatser för att komma till skolan.

Hon berättade även om barnkolonierna som de hade på somrarna, om eldsvådor som de försökte

släcka och om folkilskna tjurar som de blev jagade av. Och även när de fiskade ihop till deras

första radio med kristallmottagare. Lite annorlunda mot vad dagens ungdomar lyssnar på.

På äldre dar bakade hon alltid bröd till sina småfåglar och hon gick omkring och pratade

med sina krukväxter som hon hade på fönsterbrädorna.

Nu är det snart 21 år sedan hon gick bort, så nu är det jag och min familj som håller

ställningarna i vårt paradis på ön. Men jag tror att hon fortfarande går omkring och pratar,

fast med hustruns blommor.

Ha de, vi hörs.

I morgon blir det bilder från vårt kök.

 

Kalle

5 mars 2012 16:19

Det var en fin berättelse. Jag minns din mamma hon var alltid
så snäll och ville alltid bjuda på något gott att äta.

 

Malin

5 mars 2012 21:09

Snälla lilla farmor... Inte kan man tro att hon var en sån tuffing!
Chockerande att det är 21 år sedan hon gick bort. Det kanske inte känns som i går direkt, men absolut inte så pass länge sen! Det måste ju betyda att jag är 21 år äldre och den ekvationen vill jag inte kännas vid ;-)
Kram

 

syrran

5 mars 2012 21:46

Tack lillebror för att du var en så god lyssnare och för att du för vidare dina minnen. Jag skulle hemskt gärna vilja att du skickar det till mig och även mer som du minns att mamma och pappa berättade.
Vid min säng sitter err foto som jag tog på mamma helgen innan hon dog då jag permanentat henne och hon var så fin.
Visst är det konstigt Malin att det är sä länge sen hon fanns bland oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...