Det var min svärfar de. En smal liten man med glimten i ögat, och med lite underfundig humor. Han berättade inte så mycket om sej själv, men ibland lyckades jag lura ur honom lite när vi satt och pratade.

Hans stora intresse var sport, och Hustrun har berättat att många gånger när han satt framför tv,n och tittade på någon idrott så trodde dom att han skulle få en hjärtattack av all upphetsning.

Han var också mycket kunnig när det gällde bilar och motorer, och det är åtskilliga timmar som han och jag stått på huvudet ner under huven på gamla bilar och meckat. Många gånger skulle jag nog ha gett upp när det inte gick bra, men svärfar var envis som en röd gris, och gav sej inte förrän problemen var fixat.

En gång berättade han att i sin ungdom hade han varit med och skottat snö en hel vinter på vägarna i Dalsland, och av pengarna han tjänade ( 75:- tror jag det var ) hade han köpt en hagelbössa så han kunde jaga lite vilt. Och under kriget var han förlagd på jagaren Göteborg, en gammal ”Koljagare” men ångmaskin. Och under en storm gick det så höga vågor att vattnet stänkte ner genom skorstenen så det fräste i pannan.

Han var även ombord när jagaren Göteborg exploderade i den stora olyckan vid ”Hårsfjärden”. Då stod han och strök ett par byxor som han skulle ha på sej på permissionen. Han lyckades ta sej upp på däck och gick armgång via en tross, över till jagaren bredvid, för att komma i land. Men det blev ingen permis utan de fick hjälpas åt att samla ihop alla kamrater som omkommit.

En gång berättade han om en skolkamrat som hade väldigt rakt och stripigt hår, och som hade räckt upp handen och talat om för läraren att sen grisen dog var han den enda i familjen som hade lockigt hår.

Han berättade även om de två kompisarna som var ute och spelade golf. Den ene slog iväg bollen så den flög rakt ut i skogen, slog i en tall, åkte rakt över banan för att studsa på en sten, rulla upp på green och dimpa ner i hålet. Kompisen stod bara och gapade när den andre sa ” fan, ett tag trodde jag inte att den skulle gå in”.

Men nu har han lämnat detta jordeliv och inga mera historier kommer han att berätta, vi har plockat ur lägenheten, kastat och skänkt bort mycket saker som de har kämpat för att köpa under hela sitt liv, men vad ska man göra.

I dag var det bara att kasta in nycklarna i brevlådan när vi åkte därifrån,

sorgligt men sant.

God natt, och sov gott.

 

Eva

15 juni 2010 07:52

Fint skrivet Janne.

 

syrran

15 juni 2010 17:02

Vilken kärleksförklaring! Jag tror nog att Gunnar har internet i himlen och läsa detta.
Kram

 

Fredrik

15 juni 2010 18:13

Bra skrivet Janne. Fanns säkert många härliga och spännande historier att berätta.

http://sofielund.bloggagratis.se

 

Malin

15 juni 2010 20:56

Mycket fint! Ler och fäller en tår samtidigt....

Kram

 

Sofia

16 juni 2010 19:44

Precis som Malin ler jag samtidigt som
tårarna rullar.
Morfar kom verkligen med små underfundiga kommentarer när man minst anade det.
När jag tänker på hans nynnande av "den spanska räven rev en annan räv" en hel sommar, lockar det alltid fram ett leende.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...