Det var min svärfar de. En smal liten man med glimten i ögat, och med lite underfundig humor. Han berättade inte så mycket om sej själv, men ibland lyckades jag lura ur honom lite när vi satt och pratade.

Hans stora intresse var sport, och Hustrun har berättat att många gånger när han satt framför tv,n och tittade på någon idrott så trodde dom att han skulle få en hjärtattack av all upphetsning.

Han var också mycket kunnig när det gällde bilar och motorer, och det är åtskilliga timmar som han och jag stått på huvudet ner under huven på gamla bilar och meckat. Många gånger skulle jag nog ha gett upp när det inte gick bra, men svärfar var envis som en röd gris, och gav sej inte förrän problemen var fixat.

En gång berättade han att i sin ungdom hade han varit med och skottat snö en hel vinter på vägarna i Dalsland, och av pengarna han tjänade ( 75:- tror jag det var ) hade han köpt en hagelbössa så han kunde jaga lite vilt. Och under kriget var han förlagd på jagaren Göteborg, en gammal ”Koljagare” men ångmaskin. Och under en storm gick det så höga vågor att vattnet stänkte ner genom skorstenen så det fräste i pannan.

Han var även ombord när jagaren Göteborg exploderade i den stora olyckan vid ”Hårsfjärden”. Då stod han och strök ett par byxor som han skulle ha på sej på permissionen. Han lyckades ta sej upp på däck och gick armgång via en tross, över till jagaren bredvid, för att komma i land. Men det blev ingen permis utan de fick hjälpas åt att samla ihop alla kamrater som omkommit.

En gång berättade han om en skolkamrat som hade väldigt rakt och stripigt hår, och som hade räckt upp handen och talat om för läraren att sen grisen dog var han den enda i familjen som hade lockigt hår.

Han berättade även om de två kompisarna som var ute och spelade golf. Den ene slog iväg bollen så den flög rakt ut i skogen, slog i en tall, åkte rakt över banan för att studsa på en sten, rulla upp på green och dimpa ner i hålet. Kompisen stod bara och gapade när den andre sa ” fan, ett tag trodde jag inte att den skulle gå in”.

Men nu har han lämnat detta jordeliv och inga mera historier kommer han att berätta, vi har plockat ur lägenheten, kastat och skänkt bort mycket saker som de har kämpat för att köpa under hela sitt liv, men vad ska man göra.

I dag var det bara att kasta in nycklarna i brevlådan när vi åkte därifrån,

sorgligt men sant.

God natt, och sov gott.