Vilket fantastisk väder det har varit dessa dagar man riktigt ser hur alla löv

och blommor skjuter i höjden.

Själv har jag försökt uträtta så mycket som möjligt medan jag har varit ledig.

I morse lastade jag upp kärran och var en sväng till tippen igen,

sedan var det att slutföra toauppdraget och sätta på vv-beredaren uppe vid ”Annexet”

samt plocka fram trädgårdsmöbler, dynlåda och grill.

Har även startat upp beredaren  nere i ”Lillstugan”  enär äldsta dotter med familj skulle

anlända på eftermiddagen.

Tvättade bilen in och utvändigt så den skulle vara fin till vår lilla semestertripp

till Österlen i morgon och vattnat blommor inne och ute.

Mitt i allt detta spring ringde Hustrun och när hon hörde min  andfådda röst förmanade

hon mej att inte stressa, ville inte att jag skulle drabbas av någon hjärtinfarkt.

Vi pratade vidare en stund och innan vi slutade säger människan,

skynda dej nu så du hinner hem någon gång.... öööh hur tänkte hon nu?

Hade räknat med att komma iväg vid tvåtiden men klockan hann bli halv tre innan jag

var klar. Men det skulle dessvärre visa sej att jag skulle bli ännu senare.

När allt var klart skulle jag springa ner till ”Lillstugan” för att kasta in nycklarna

till Maria och Eddie. Hade kameran med för att plåta några mini påskliljor i rabatten

där nere. På väg tillbaka till bilen kom jag på att jag glömt ta bilderna.

Sprang tillbaka och allt som sedan hände beror hel och håller på att jag har förstora fötter.

När jag skulle hoppa upp på altanen kom inte mina vänstra tår över kanten,

jag snubblade helt enkelt och sprang med full kraft i en onaturligt framåtböjd ställning

och i en hukande vinkel tvärs över hela altanen fram till kanten mot rabatten

där det blev tvärstopp mot stocktimret. Det blev en omtumlande upplevelse kan jag säga.

När jag kommit till sans igen upptäckte jag att kameran jag hållit i handen var blodbesudlad,

och objektivet pekade åt vänster, telefonen hade ramlat ur min bröstficka och hade sånär

krupit ur sitt skal.

Själv var jag nerblodad i ansikte och händer. Fick åter hämta nycklarna för att försöka

plåstra om mej själv och tvätta bort allt blod.

Nu har jag äntligen kommit hem, lite mörbultad men i säker förvar hos lilla Hustrun.

Skadorna visade sej var ringa ett spräck ringfinger, svullen haka och lite skrubbsår

på armar och bröst. Synd bara att inte händelsen kunde förevigas på film,

hade nog roat många inklusive mej själv.

I morgon åker vi till Österlen och då skall jag koppla av.

Ha de, vi hörs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...