Nu går skam på torra land. I dag kände jag inte igen min egen dotter. Stod som vanligt och tog min förmiddagsfika på OK, när någon kom upp bakom mej och sa ”hej morfar”. Jag vände mej om och såg en stor svart luva. Tankarna snurrade ganska friskt i pallet på en, kan jag säga. Sedan såg jag ju att det var min mellandotter Malin, med Alma i vagnen. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte har sett henne i luva sedan hon var liten. Det var väldigt trevligt att prata med henne en stund och titta på Alma, innan jag skulle vidare. För övrigt har vi ett strålande väder kan jag säga, om ingen har märkt det. Jag pratade med en kvinna i dag, som sa att det hade varit  – 10 i går morse, och + 22 på dagen utanför hennes bostad. Härliga tider. Nästa helg ska vi ut till landet så jag kan börja isolera bastun. Vi hörs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...