I dag åkte jag till Bauhaus och köpte en ny kran till tvättstället. Nu blev det en liten fyrkantig modell hyfsat snygg tycker jag allt, och kanske lite ovanlig. Jag hade lite onda aningar när jag åkte hem, att denna inte skulle vara lika lätt att montera på tvättstället som den förra. Gissa om jag hade rätt. Jag hade mer än rätt, kan man säga. Jag hann inte ens närma mej tvättstället förrän jag stötte på patrull. De två slangarna som förbinder kranen med vattenledningen skulle monteras först. Det visade sig att det bara gick ett skruva fast den ena. Den andra var det naturligtvis gängpaj på. Tror ni att jag blev glad och lycklig och sjöng en trudelutt. Nej knappast. Det var tur jag var ensam hemma. Att man aldrig lär sej. Nu måste jag tillbaka i morgon och byta eländet. Droppen vore ju om det var den sista de hade hemma. Då står man där med sin otvättade hals. Det är inte undra på om man tappar gnistan ibland. Just nu känns det som man vadar upp till knäna i tappade gnistor. Nej nu ska jag inte måla fan på väggen det går säkert bra. Kran på er och god natt.

Nu går skam på torra land. I dag kände jag inte igen min egen dotter. Stod som vanligt och tog min förmiddagsfika på OK, när någon kom upp bakom mej och sa ”hej morfar”. Jag vände mej om och såg en stor svart luva. Tankarna snurrade ganska friskt i pallet på en, kan jag säga. Sedan såg jag ju att det var min mellandotter Malin, med Alma i vagnen. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte har sett henne i luva sedan hon var liten. Det var väldigt trevligt att prata med henne en stund och titta på Alma, innan jag skulle vidare. För övrigt har vi ett strålande väder kan jag säga, om ingen har märkt det. Jag pratade med en kvinna i dag, som sa att det hade varit  – 10 i går morse, och + 22 på dagen utanför hennes bostad. Härliga tider. Nästa helg ska vi ut till landet så jag kan börja isolera bastun. Vi hörs.