Nu är denna helg förverkad, och det har varit en kylig helg, vädermässigt kanske jag skall tillägga. Vi har dock kunnat hålla värmen ganska bra genom sysselsättningar av olika slag. Vi började Söndagsmorgonen med att färdigställa ”pallkragarna”, ingen lätt  uppgift när man är ”stenrik”. Fick nämligen gräva
ner dem lite i ena kanten för att de skulle komma i våg, och det blev alltså en hel del skottkärror med sten som vi fick kärra bort, men nu är det bara att lägga i en markduk samt fylla dem med jord. Blir nog en bra växtplats där i solen.

Jag har också monterat lite rör nere i brygghuset, fattas några kopplingar naturligt vis, som jag måste införskaffa till nästa helg. Provade även fiskelyckan med ett
magert resultat som följd. Var nämligen ut en sväng med båten för att pilka lite strömming, men de har tydligen inte kommit in ännu, får nog vänta några veckor tills det blir lite varmare i vattnet. För övrigt kan jag meddela att det blåste fruktansvärt kallt, blev nästan stelfrusen om mina små fingrar när jag drog upp
draggen.

Hustrun börjar så smått få tillbaka sin ljuva stämma igen. Hennes röst har i helgen låtit bedrövlig. Har nästan blivit full i skratt ibland, för hon har pratat tvåstämmigt, jag har hela tiden fått fråga vad hon säger, och rösten blir ju inte bättre av att få säga allt två gånger.

Hon hade också pratat med vår mellandotter i telefon, och Malin hade tydligen skrattat hela tiden, sa hon. 

Och hennes akterparti är fortfarande en ömmande punkt. Har föreslagit att hon skall uppsöka sjukhuset för en liten röntgen, men dit går man ju bara om man är sjuk. Hon upplyste mej i dag att hennes arbetskamrat hade gjort en liknande vurpa i vintras, och slagit i akterpartiet, och det hade gått över efter några veckor. Jag försökte då upplysa henne om att det inte samma akterparti,

men detta hjälpte ju föga.

Solen lyser alltid så fint när vi skall åka hem. 

Ha de, vi hörs.