Nu har jag beställt tid för den årliga besiktningen av bilen. Det gäller att försöka komma ihåg tiden också, så det inte blir som förra året att jag med mitt
dåliga minne glömmer det hela. Nej nu ska det sättas upp plakat på väggarna i varje rum, och när det börjar närma sej får jag väl knyta en tråd runt fingret, eller sätta skona på fel fot, eller något sådant för att minnas.

Det var inte helt lätt att få tiden heller. När jag äntligen kom fram talade jag om att jag ville besiktiga en personbil med släp.

Ok, svarade killen. Var vill du besiktiga någon stans.

Gärna i Väsby, svarade jag.

Du kan få tiden den 16/6 kl: 14.20 Är den bra.

Det blir jättefint, sa jag.

Sedan vill jag ha regnr. på släpet, sa han.

När jag läste upp detta hörde jag en suck och en svordom i luren.

Hur är det fatt frågade jag.

Datorn kraschade fick jag till svar.

Detta var ju typiskt, min vanliga tur alltså.

Kan jag få ditt telefonnummer så ringer jag upp om en stund, sa han.

Det dröjde inte så länge för än det ringde.

Hej sa han, det är från besiktningen, nu kan jag ta regnr. på släpet igen.

Jag rabblade upp det och fick välja vilken station jag ville ha.

Men jag skulle ju besiktiga i Väsby, sa jag.

Ja men där tar de inte emot släp, säger han.

Men det var ju det som var vitsen liksom, att det skulle bli på samma gång.

Du kan få en tid i Märsta om du vill, den 15/6.

Är det både för bil och släp då.

Nej bilen skulle du ju besiktiga i Väsby, säger stolpskottet.

Blir man trött, eller bara trött.

Det hela slutade med att bilen skall besiktigas i Väsby den 16/6 kl:14,20.

Släpet besiktigas i Märsta den 16/6 kl:15.40.

Ibland ger man bara upp.

Ha de. Vi hörs.