Som ni kanske vet så håller jag på med att snygga upp lite på vår terrass. Jag har tvättat all betong, sprutat med mossbekämpande medel för att slutligen måla
alla väggar. Det är ju ett torrt och fint väder för målning utomhus,

så det var bäst att passa på.

I går hade jag målat det sista av betongen, gjort rent verktygen och satt sedan

och beskådade min arbetsinsatts. Plötsligt kom en sju helvetes vattenkaskad

ner på terrassen. Blev både rädd och förbannad. Det var den blinda damen
ovanför som utfodrade sina växter med vatten.

Tror nästan att hon tippade halva badkaret över rabatten.

Nu har jag skrivit ett brev till människan i fråga, och vänligen men bestämt bett henne att lugna ner sej med bevattningen. Skrev att hon måste ”se sej för”,
kanske lite felformulerat i detta sammanhang, men det skiter jag i.
Skrev också att vi förbehåller oss rätten att själva blötlägga
vår egen terrass om så önskas.

Undertecknat ”Vattenskadade grannen”.

Nu hoppas jag på att hennes ledsagare kan läsa upp brevet eller gömma vattenkannan för kärringen så det blir lite torrare på våningen under.

Ha de, vi hörs.