Ringde igår kväll till ”Skånska bygg” för att beställa en pryl. När beställningen var klar sa killen jag pratade med att de skulle ringa mej när den skulle levereras.

Ok, svarade jag, har ni mitt nummer.

Ja det står ett här, sa han och läste,

0707 sedan sa han xxx xxx.

Snacka om att man blev förvirrad, fick inte ihop numret, fast man försökte mobilisera alla hjärnceller man hade, men de var tydligen upptagna på annat håll. Det var nämligen inte en siffra som stämde, tyckte jag.

Ok, sa killen, läs det på ditt språk då.

Jag rabblade upp numret 070 745, samt xx xx.

Det är bra, svarade han, det är samma nummer.

Tack för beställningen och välkommen åter.

Snacka om att få ”tillt i roten”.

Ha de, vi hörs.

Det blev en ovanligt kort Söndag på landet för oss. Men vi hann i alla fall med lite utomhus jobb. Hustrun krattade upp fjolårs gräset vid ”Annexet” för att elda upp det tillsammans med lite nedfallna grenar. Hade inte så stora förhoppningar om att det skulle brinna, men tro det eller ej, vi fick fyr på högen.

Själv klippte jag gräset där uppe, samt vår gräsmatta och stigen ner
till brygghuset.

Ingen rök utan eld.

Löjtnantshjärtat står nu i full blom.

Det kan ju vara mysigt med regn på landet, men inte en helg när man har

begränsat med tid.

Här blir det "Luktärtor".

Liljekonvaljen börjar knoppas, snart är det sommar.

När vi ätit lunch hade det börja regna. Men Hustrun, tapper som hon är, trotsade regnet och begav sej ut för att så lite blommor. Var både frusen och blöt när hon kom in. Det var bara att packa ihop och bege sej hem. Ville ju även kolla hockeyn  på eftermiddagen. När vi började närma oss Väsby ringde Hustrun till ”Mala” för att kolla läget, och till vår stora förtjusning blev vi dit bjudna på kaffe med rabarberpaj. Riktigt mumma faktiskt. Tack så mycket.

Ja sedan tittade man på hockey och det var väl inte så upplyftande, inte Sveriges match i alla fall. Den enda behållningen av denna match var väl att man var dö trött i morse.

Ha de, vi hörs.

Vinden har mojnat och dimman har lagt sej över ”fogdöströmmen”,

det är kväll i lägret.

Det har varit en behaglig dag. På förmiddagen fick vi ett oväntat men kärt besök av Eva och Fredrik. Det blev en skön paus i tillvaron med fika och gott kaffebröd. Efter ett oförrättat ärende i Grisslehamn blev det lunch vid hemkomsten.

Hustrun spolade sedan av uteplatsen med högtrycken och jag monterade rör i brygghuset. Därefter kom ytterligare lite gäster.
Det var Lasse, Sussi samt deras hund  Elvis, en pigg liten ”Fransk Bulldogg”.

Det blev en skön paus vid fikabordet igen.

Vi har även andra gäster fast på gräsmattan.

På eftermiddagen har Hustrun fört en ojämn kamp med sina maskrosor,

ett jäkla göra som hon för tillfället leder, men vi får se hur ställningen är i morgon. Det blev i alla fall en rågad kärra.

Det är inte bara "Sorken" som gör hål i gräsmattan.

Själv har jag fått synen tillbaka. Trodde ett tag att jag hade förlorat den för när jag tittade på min GPS i båten såg jag ingen ting. Har nu läst igenom manualen
och lärt mej att sätta på ljuset på skärmen. En klar fördel att kunna se sjökortet när man åket på ”blöjan den blå”. Jag blev så glad så jag tog min äkta
hälft med på en åktur i skymningen. Tänkte dra en repa ut i havet men Hustrun tyckte det gick för hög sjö så vi vände och åkte runt ön i stället.

En betydligt behagligare tur.

Vid hemkomsten fick vi ett ryck och sådde den blivande gräsmattan. Det blåste mindre så gräsfröt hamnade i stort sett där det skulle. Hustrun fick den stora äran
att trampa till jorden innan, för det var lite mjukt på vissa ställen.

Har nu suttit och slötittat på ”festivalen”, ingen höjdare precis.

Hustrun tyckte det var synd att man inte kunde snabbspola ibland,

och jag håller med henne.

Ha de, vi hörs.

Vi hann ungefär halvvägs så började det stänka, och nu strilar det rätt skapligt. Resan ut gick för övrigt rätt bra, var framme straxt före 18.00 Nu har vi ätit,
varit ut i regnet för att kolla ägorna. Det växer så det knakar i regnet.

Och det var väl det som behövdes antar jag. Det Hustrun sådde förra helgen har redan tittat upp och ser dagens ljus. Och den där apparaten som vi köpte för att skrämma bort sorken verkar vara en riktig flopp. De hade grävt flera hål nu, alldeles bredvid apparaten. Blir nog till att reklamera skiten innan den ramlar ner i ett sorkhål.

Grått och blött.

Hustrun hade hängt upp en ampel förra helgen, tur hon inte satte någon blomma i den.

Pionerna har växt väldigt mycket denna vecka.

Har även lyssnat på hockeyn ”PÅ RADION”, fick nästan en nostalgitripp, det var ju så man gjorde när man var barn. Vi är ju så omoderna här i lägret så vi har inte trean på burken, och då får man stå sitt eget kast, så att säga.

Men det gick ju bra ändå.

Kommer faktiskt ihåg när ”Ingo och Floyd” möttes. Jag tror det var -59.

Jag var då 10 år och jag fick följa med min far och en sommargäst för att

lyssna på matchen i hans bilradio kl: 02  på natten.

Vi stannade mitt uppe på Singöbron  och lyssnade,

för där var det den bästa mottagningen.

Det var tider det. 

Ha de, vi hörs.

...man är pigg och på bra humör, det är ju FREDAG. Vi styr nu kosan mot ”Roslagens famn” så fort Hustrun har lagt böckerna på hyllan.

Våra väderrapportörer har ju hotat med regn i flera dagar nu, men det har inte kommit något nämnvärt, och i går hotade de att det skulle regna hela helgen,
och jag som tänkte så gräsmattan på Lördag, typiskt. Nu har jag varit in och kollat på ”Yrvädret”, enligt den prognosen ska det börja regna kl: 19,00 i kväll, och hålla på till kl: 08,00 i morgon bitti. Får nog stå där med uret i handen för att kolla så det stämmer.

Veckan har flutit på som vanligt, mycket att göra och lite betalt, som man säger. Terrassen är klar, sånär som en hylla som Hustrun vill sätta upp, men hon har inte
bestämt sej ännu för vilken typ av hylla hon vill ha, så då blir det att vänta tills tankarna har klarnat för henne. I går kväll planterade hon lite blomster också i rabatten så även där börjar det att ta form.

Nu är det bara två timmar kvar av arbetsdagen, sedan försvinner man som en avlöning, och kommer i bästa fall tillbaka på måndag, kanske.

Jag ska nämligen tippa lite i helgen.

Ha de, vi hörs.

Som ni kanske vet så håller jag på med att snygga upp lite på vår terrass. Jag har tvättat all betong, sprutat med mossbekämpande medel för att slutligen måla
alla väggar. Det är ju ett torrt och fint väder för målning utomhus,

så det var bäst att passa på.

I går hade jag målat det sista av betongen, gjort rent verktygen och satt sedan

och beskådade min arbetsinsatts. Plötsligt kom en sju helvetes vattenkaskad

ner på terrassen. Blev både rädd och förbannad. Det var den blinda damen
ovanför som utfodrade sina växter med vatten.

Tror nästan att hon tippade halva badkaret över rabatten.

Nu har jag skrivit ett brev till människan i fråga, och vänligen men bestämt bett henne att lugna ner sej med bevattningen. Skrev att hon måste ”se sej för”,
kanske lite felformulerat i detta sammanhang, men det skiter jag i.
Skrev också att vi förbehåller oss rätten att själva blötlägga
vår egen terrass om så önskas.

Undertecknat ”Vattenskadade grannen”.

Nu hoppas jag på att hennes ledsagare kan läsa upp brevet eller gömma vattenkannan för kärringen så det blir lite torrare på våningen under.

Ha de, vi hörs.

För nu är den utkörd, tillika Hustrun och jag själv. Nej så farligt är det faktiskt inte, det känns ju att man har varit på landet. Men man har ju inte ett
”arbetsläger” för ro skull. Vi la i högväxeln i dag och körde ut resterande

jordhögen på tre timmar, inte så illa pinkat tycker jag.

Det känns rätt skönt att den är borta så vi kan koncentrera oss på lite mindre ansträngande saker till nästa helg, för om två veckor ska jag beställa ett nytt
lass.

Efter att krattningen var klar har Hustrun rensat i sina land i vanlig ordning,

sått och vattnat i de nya och jag har dragit va i brygghuset. Sedan var det

 bara att plocka ihop och koncentrera oss på hemfärd, tråkigt när det var så
strålande fint väder. Tyvärr så hann jag inte ut och prova fiskelyckan denna

helg, men jag lovar att nästa vecka ska jag ut för att prova rycka lite strömming.

"Hokus pokus", och högen var borta.

Det gick lite fortare i dag tack vare vår vän "Buster" som hjälpte till.

En hygglig prick som gjorde det mesta av grovjobbet.

Nu var det sått och vattnat.

Och täckduken är på plats för att behålla fukt och värme.

Rabarbern har kommit upp, och är lika ynklig som förra året.

Men på övriga platser växer det så rabatterna räcker inte till.

Vi har även investerat i en "sorkskrämma". Och den skrämmer inte bara sorkar

utan även ägaren. Höll på att få stora slaget när jag satte i batterierna, den satte igång och väsnas på stört.

Nu väntar vi bara på det gröna gräset.

Ha de, vi hörs.

Och jord skall du åter varda. Det är en text som känns helt riktig efter denna dag.

Vi har nämligen kärrat jord så gott som hela dagen. Vi började med lådorna till Hustruns köksträdgård, sedan fortsatte vi med den blivande gräsmattan. Högen med jord såg inte så märkvärdigt stor ut i går tyckte vi, kunde det vara 10 kubik?

Men jag kan försäkra att den är dryg. Efter denna dag så har vi nästan halva högen kvar. Enda trösten är att det kommer att bli en fröjd att se gräsmattan när den växt upp och blivit grön.

Vi har nu ätit en superb middag, och som efterrätt tagit oss ett skönt bastubad.

Nu väntar en skön dusch och sedan lite the och fika.

Här är lite bilder från dagen.

Att blanda jord och gödning gick alldeles utmärkt med en betongvisp.

En liten paus i solskenet måste man unna sej ibland.

Detta är kvar av högen efter arbetetsdagens slut.

Ha de, vi hörs.