Hustrun behöver nog lite avkoppling, tror jag. Hon stressar alldeles för mycket. I dag var hon till tandläkaren straxt efter tre, och sedan skjutsade ja henne till centrum. Hon kopplar av så bra när hon får gå i affärer och handla lite, säger hon. Jag skulle hämta henne vid 18- tiden, men redan straxt före 17, ringde hon och frågade var jag höll hus. Svarade att jag satt hemma, och att klockan bara var 17,00. Förmodligen har stressen smittat av sej till hennes klocka också. Det här kan kanske vara alvarligt. Hur som helst så ledsagade jag och Affe henne ner till gympaskjutsen lite senare. Och vad får jag se i bilen. Jo en sju tusan till stor picknick korg. Rymmer säkert åtskilliga flaskor med vin, och en nästan lika stor kartong med knäckebröd. Är det underligt att man blir misstänksam. Det kan ju vara så att de har avslutning i dag, men då brukar ju anhöriga få komma och titta på uppvisningen. Jag har i alla fall inte fått någon inbjudan. Märkligt. Å andra sidan, hur gott är det med vin och knäckebröd?

I dag blir det lax till middag. Ha de.

Det blir nog inte något bastubygge den här helgen heller. Hustrun har ju sprungit runt med sina fröpåsar, som ni vet. Och nu måste de ner i jorden, säger hon. Det är bara de att den gamla rabatten håller på att rämna, så nu måste vi bygga upp en ny mur med stocktimmer. Det lär ju ta sin lilla tid. I går när vi var och handlade köpte hon även ett par påsar med sättpotatis. Så man får väl försöka skrämma liv i jordfräsen och fixa till potatislandet också. Det var en tidig sort hon köpte, eller rättare sagt, ”en mycket tidig potatis”, stod det på påsen. Vem vet, den kanske är så tidig att man kan äta den direkt. Då spar man ju både tid och arbete. Ska nog nämna det för hustrun, i förbigående. Men annars tycker vi det är skönt att få komma ut till landet och koppla av lite, och ta dagen som den kommer.

Ha det så länge.