Nu börjar man nästan känna sej jagad. I går var det Ville som vräkte ur sej. Och i dag när jag kom hem på lunchen hade jycken tydligen varit risig i kistan, och lagt två vackra emblem vid köksbordet. Det var bara att få upp terrassdörren så fort som möjligt och vädra, sedan var det bara att mocka igen. Här hade man tänks sej en god lunch, men den kom helt av sej. Matlusten ville inte infinna sej riktigt.

Ha de, vi hörs.