Efter avslutad lunch i dag tog jag en kopp kaffe och en macka, och gick ut på terrassen i det härliga sommarvädret. Det var så soligt och skönt så jag slet av mej skjortan för att om möjligt få en härligt fin solbränna till semestern. Har ju alltid varit mån om mitt yttre. När jag satt där lät det som granntanten över oss skurade något. Tänkte inget mer på det, utan drack mitt kaffe och mådde mycket gott. Plötsligt kom det en kaskad med vatten nerfarande framför mina fötter. Det stänkte rejält kan jag säga. Jag flög upp ur min stol och skrek ”SLUTA”. Ett ganska korkat utfall med tanke på att gumman både är blind och döv. Fick plötsligt se att pelargoniorna som hustrun köpt i går till sin gamle far, stod längst ut i sina papperskassar. Jag kastade mej fram som en fotbolls målvakt för att rädda de stackars blommorna när nästa vattenfall kom. Tur att jag  tagit av skjortan, säger jag bara. Sedan fortsatte vattenkaskaderna slag i slag längs hela terrassen, medan jag stod där som en blöt katt och bara glodde. Men blommorna var torra. Ganska imponerande ändå att den blinda gumman får för sej att skura yttre blomlådskanten och sedan skölja av med vatten, som i praktiken kan hamna var som hälst, vilket det också gjorde.

Ha det gott, vi hörs.

Vilket härligt soligt väder. Hoppas det håller i sej hela sommaren. I helgen får Sivan säga vad hon vill. Men då kommer jag att återuppta arbetet i bastun. Jag vill att det ska vara så pass färdigt till semestern så att hustrun och jag kan kvarta där nere. Tänk vilken känsla att bara öppna dörrarna på morgonen och njuta av havet. Kan kanske bli ett morgon dopp för hustrun också. Hon brukar ju inte banga om det är runt en 28 grader, och det blir det ju lätt vid våran brygga. ( i luften alltså.)

Ha de, vi hörs.