Stoppa tummen i arslet och vråla. Det var ju en ramsa som florerade när man var barn. Och av någon underlig anledning kom jag att tänka på den just i dag, när jag var och skulle ta ett PSA prov. Det var ju med en viss bävan som man anlände till tant Doktorn. Men det visade sej att det var en dam i sextio års åldern, nästan lika bred som hon var lång, och mycket trevlig.

Vi satt och pratade och hon gick igenom alla provsvar och tyckte det såg väldigt bra ut. Synen var mycket bra, sa hon 0,1 på båda ögonen, och det var alldeles utmärkt vid min ålder. Något som de inte kollat däremot var hur bra jag såg med båda ögonen samtidigt, och det tackar man ju för.

Sedan fick jag lägga mej på en brits och hon tryckte på magen för att känna efter njurar och lever, men hon kände inget, sa hon. Känner du ingen ting, sa jag. Nej sa hon, för det ska man inte göra heller. Och det var ju skönt att höra, blev nästan lite skraj att man sumpat dem under ens hårda leverne.

Sedan var det dags för finalen.

Dra ner brallorna och ställ dej vid britsen. Ja jag tycker inte synd om dej, för vi kvinnor får minsann besöka gynekologen, sa hon medan hon drog på sej ett par handskar. Och innan jag visste ordet av hade man besök. Trodde jag skulle kacka i brallan, om jag haft dem på mej.

Det känns bra det här, sa hon. Löst och sladdrigt. Tänkte nästan fråga om hon kände på rätt pryl, för det var inte speciellt upphetsande, kan jag säga.

Men hur som helst var hon nöjd med resultatet, och det var jag också, för jag fick åka hem.

God natt, och sov gott.