Ja det är en fråga som min ena svärson har ställt ett antal gånger. Och nu börjar jag undra själv. I dag när jag stod vid spisen för att tillreda en god måltid till mej själv så ringde telefonen.

Jag gick iväg och hämtade luren bakom köksgardinen, och sa ” det är Janne”.

Då var det en äldre dam i andra änden som efter en stund frågade vad jag hette. Jag upprepade mitt namn, och då säger damen, ursäkta jag har nog ringt fel. Inga problem svarade jag, och knäppte av.

Tänkte för mej själv att hon ringer nog snart igen för det brukar felringare göra, och mycket riktigt, efter två minuter ringer telefonen.

Det är Janne, svarade jag igen. Det blev tyst i luren en stund, precis som förra gången. Ursäkta så hemskt mycket säger damen igen. Jag skulle ringa min son. Vad har du slagit för nummer, frågade jag. Då läste hon upp vårat nummer. Du har nog fått fel nummer av sonen, sa jag. Ja det måste jag fått, sa damen, jag ber så mycket om ursäkt. Tänkte sedan att jag har väl kunnat söka efter numret till sonen på ” Eniro”, men nu var det för sent.

Skulle precis ta brickan och gå in i tv-rummet för att äta så ringer telefonen igen. Men nu får väl kärringen ge sej tänkte jag, eller är det någon annan?

Jag svarade som vanligt, det blev tyst en stund sedan hör jag ordet ” ursäkta”. Jo då det var gumman igen. Föreslog då att jag skulle söka efter numret så hon fick tag i grabben. Satte mej vid datorn och frågade vad sonen heter, och hon säger efternamnet.

Då, just då gick det upp för mej vem gumman var. Det var inte mindre än gumman som ringer och terrar svärfar hundra gånger per dygn. Tanken flög genom skallen att ”är det nu gubben som lämnat ut vårt nummer” för att slippa människan. Men sedan kom jag på att hon förmodligen har vårat nummer i någon gammal telefonbok i och med att det råkar vara Hustruns moster. Och en mycket förvirrad moster där till. Hittills har hon ringt ca: sex gånger på en halvtimma. Nu har det varit tyst en stund, men börjar hon ringa i natt får man väl dra ur jacket.

Frågan är ju bara vad man ska göra. Svärfar hotade med polis och då upphörde det ett tag, men gumman är ju glömsk också så det är väl bara tillfälligt i så fall.

Ja, ja ni får gärna önska mej en god natt, vi hörs.