Ja det är en fråga som min ena svärson har ställt ett antal gånger. Och nu börjar jag undra själv. I dag när jag stod vid spisen för att tillreda en god måltid till mej själv så ringde telefonen.

Jag gick iväg och hämtade luren bakom köksgardinen, och sa ” det är Janne”.

Då var det en äldre dam i andra änden som efter en stund frågade vad jag hette. Jag upprepade mitt namn, och då säger damen, ursäkta jag har nog ringt fel. Inga problem svarade jag, och knäppte av.

Tänkte för mej själv att hon ringer nog snart igen för det brukar felringare göra, och mycket riktigt, efter två minuter ringer telefonen.

Det är Janne, svarade jag igen. Det blev tyst i luren en stund, precis som förra gången. Ursäkta så hemskt mycket säger damen igen. Jag skulle ringa min son. Vad har du slagit för nummer, frågade jag. Då läste hon upp vårat nummer. Du har nog fått fel nummer av sonen, sa jag. Ja det måste jag fått, sa damen, jag ber så mycket om ursäkt. Tänkte sedan att jag har väl kunnat söka efter numret till sonen på ” Eniro”, men nu var det för sent.

Skulle precis ta brickan och gå in i tv-rummet för att äta så ringer telefonen igen. Men nu får väl kärringen ge sej tänkte jag, eller är det någon annan?

Jag svarade som vanligt, det blev tyst en stund sedan hör jag ordet ” ursäkta”. Jo då det var gumman igen. Föreslog då att jag skulle söka efter numret så hon fick tag i grabben. Satte mej vid datorn och frågade vad sonen heter, och hon säger efternamnet.

Då, just då gick det upp för mej vem gumman var. Det var inte mindre än gumman som ringer och terrar svärfar hundra gånger per dygn. Tanken flög genom skallen att ”är det nu gubben som lämnat ut vårt nummer” för att slippa människan. Men sedan kom jag på att hon förmodligen har vårat nummer i någon gammal telefonbok i och med att det råkar vara Hustruns moster. Och en mycket förvirrad moster där till. Hittills har hon ringt ca: sex gånger på en halvtimma. Nu har det varit tyst en stund, men börjar hon ringa i natt får man väl dra ur jacket.

Frågan är ju bara vad man ska göra. Svärfar hotade med polis och då upphörde det ett tag, men gumman är ju glömsk också så det är väl bara tillfälligt i så fall.

Ja, ja ni får gärna önska mej en god natt, vi hörs.

 

skogsfrua på dal

24 mars 2010 21:10

Hehe, du är faktiskt inte ensam om felringningar:) I 5 års tid ringer folk hit i tron att vi sysslar med bildemontering! Jag har kontaktat Eniro och de lovar åtgärda saken men inget händer. Folk har kvar sina gamla telefonnummer.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...