God morgon föresten. I går var jag tillbaka på ett återbesök på St: Erik, för mitt öga. Kom dit i god tid, det var alldeles tomt i väntrummet, skönt tänkte jag då kan jag sitta här i lugn och ro för att kolla lite i tidningar. Läkaren hade klämt in en tid till mej samtidigt som de hade ett personalmöte. Efter bara några minuter kom det in en ung mamma + en äldre dam och två små barn. De började rumstera om en hel del. Ungarna kastade leksaker, sprang omkring och gastade, medan mamman och förmodligen mormor satt och pratade arabiska. Min lugna tillvara förbyttes alltså till ett mullrande inferno.

Efter en stund kom en personal ut och tittade och då passade de på att anmäla sej. Men det gick tydligen inte så bra, de hade missat tiden lite grann. En månad fel, liksom. De skulle komma dit den 20 maj. De försökte att ändra tiden men damen i kassan var stenhård och hänvisade till tiden i maj.

Skönt tänkte jag, då får man lugn och ro igen. Man icke, de satt kvar och snackade arabiska och ungarna blev inte mindre aktiva kan jag säga. De satt och skrek på toaletten, ja jag förstår inte arabiska så bra, men jag tror att de ropade att de var färdiga, men mamman och mormor var tydligen ganska upptagna i sin konversation så de reagerade inte så snabbt. Tänkte ett tag att jag skulle gå dit själv, men då hade väl ungen fått stora rännan.

Jag blev uppropad efter en stund av en ortoptist, som kollade rörligheten i mina ögon. Det hade tydligen blivit en liten förbättring för denna gång höll jag mej inom ramen på ljusbordet när jag pekade med pinnen. Sedan var det läkarbesöket. Hon kollade också i ”jacken” lyste med lampa och jag fick vrida ögonen kors och tvärs, medan hon tittade. Sedan skulle jag börja att trappa ned medicinringen sa hon. Nu hade jag petat i mej pillren i en vecka, och skulle sedan minska ned under en dryg månad. Undrar just vad det är för ett skit man har stoppat i sej.

Biverkningar har inte låtit vänta på sej heller. Har gått upp ca: 3 – 4 kg de här dagarna, hungrig som en varg, och kan inte sova på nätterna. Känner mej ”speedad” hela tiden. Somnar jag på kvällen så vaknar jag vid 2-3 på morgonen och är pigg. Eller annars kan jag inte somna för än vid samma tid, och konstigt nog är jag inte speciellt trött på dagarna. Detta var tydligen kända problem, så jag kunde inte bidraga med några nya rön inom läkarvetenskapen.

Jag brukar vara mycket restriktiv när det gäller sjukskrivning, sa hon. Men jag tänker sjukskriva dej igen. Har du något emot det. Nej, veckan ut kan jag väl vara hemma, svarade jag. Nej det blir två veckor. Jag kan ju inte låta dej köra lastbil när du har fel på ögonen, det kan du väl begripa, sa hon. Jag är ju ändå ögonläkare. Men om det känns bättre så kunde jag gå tillbaka lite tidigare.

Satt och tänkte på att förr i världen var det bara äldre människor som fick en massa krämpor, men det har nog gått ner i åldrarna, för nu är det ju folk i ens egen ålder som blir drabbade, det är märkligt det där. Måste vara något med EU, tror jag.

Ha en bra dag.