Ja nu sitter man här igen och kurar skymning. Lagom temp i dag, men nu börjar kvicksilvret att sjunka. Hoppas att det inte blir alltför kallt när vi ska ut till landet i morgon. Så här års finns det ju inte så mycket att ta sej för, så det ska bli mycket skönt att kunna ta en promenad, komma tillbaka och dricka något varmt på verandan och mysa. Det är väl det som kallas för livskvalité.

Detta är första helgen vi åker till landet utan Alfonz. Undrar hur det kommer att kännas. Varje dag efter middagen har han kommit på tal, är väl för att det inte är någon som sitter bredvid oss på bordet och suktar efter något gott. Men han var inte bortskämd, om någon trodde det. Inte så mycket i alla fall. Ja ja, lite bortskämd var han väl allt.

I går kom jag att tänka på när vi skulle dra el ner till bryggan. Vi skulle dra ledningen under lill stugan, och det var ganska lågt så ingen hade lust att krypa de sex meterna under huset. Dessutom brukade Marias katter hålla till där och äta sina råttor, som de fångat, så man visste ju inte vad man skulle träffa på där.

Då fick jag en ide. Vi satte på Affe hans halsband, knöt ett snöre om det, själv tog jag en korvbit och gick över på andra sidan för att locka på honom. Det tog bara två sekunder så hade han sprungit under huset och fick naturligtvis korven, och vi hade ett snöre som vi kunde binda fast elledningen i för att dra den under huset.

Alla var nöjda och glada, och särskilt Affe som hade fått en korv så där hux flux.

Ha det gott, vi hörs.