I går eftermiddag satte jag ut en annons på ”blocket” på en soffa. I går kväll ringde det en pajsare som skulle ha soffan, sa han. Kan man få in den i bilen frågade han. Det beror väl på vilken bil du har, svarade jag. Så sa han bilmärket men jag hörde inte vad han sa, så jag frågade om. Då blev han nästan förbannad, och sa märket igen utan att jag kunde uppfatta vad han sa.

Talade nämligen dålig svenska.

Ja, ja svarade jag, man kan ju skruva isär den också.

Kan du göra det med än gång, frågade han.

Nej det kan vi göra när du kommer, sa jag.

Jag kommer efter jobbet i morgon, sa mannen.

Ja ha, svarade jag, och när slutar du.

Kl: 5, så jag kommer med detsamma.

Jaha och var jobbar du någon stans.

I Tumba, svarade mannen.

Det betyder alltså att han i bästa fall är här vid 18,30- tiden.

Men jag kan ju inte hålla soffan om det kommer någon annan och vill köpa den tidigare.

JAG SKA HA SOFFAN skrek han i telefonen.

Tror du inte jag varit med förr, svarade jag. Folk ringer och ska komma och titta, sedan dyker de aldrig upp. Ring när du är på väg, så får du höra om soffan finns kvar, sedan lade jag på luren.

Konstiga människor finns det tydligen överallt. Undrar just om han dyker upp.

Ha de, vi hörs.