Innan jul var Hustrun och letade efter något som heter ”Spansk mossa” för att pryda ljusstaken med. Hon hittade ett ställe där det kostade ca: 30 kronor för en ”näve”. Hon tog en näve och gick för att betala. Då log expediten lite överlägset och talade om för henne att detta minsann två nävar. Hustrun blev smått förbannad, lämnade tillbaka mossan och sa några väl valda till människan. Helt rätt gjort, för sådana mastodont nävar har hon faktiskt inte, vill jag påstå.

En tid senare var jag till Centrum och passade då på att gå in i blomsteraffären och fråga. Jo då, de hade Spansk mossa. Damen frågade hur mycket jag ville ha och jag svarade, ungefär en näve. Hon tog upp en hyfsad hög och gav mej. Det kostade 30 kronor och var säkert fyra gånger mera än det Hustrun hade tagit. Ljusstaken blev pyntad med mossan och såg riktigt fin ut.

I går kväll skulle vi bänka oss framför tv,n för att titta på ”Bygglov” ett både roligt och lärorikt program. Jag hade kokat the och kaffe som jag hade burit in i rummet och som skulle avnjutas under programmets gång. Hustrun hade tänt ljusen på bordet framför oss och de brann så vackert.

Men rätt som det var poffad det bara till och den förbannade ”Spanskan” började brinna. Hustrun var snabbt där och började blåsa, men såg bara ut som en sämre eldslukare med alla gnistor som yrde omkring. Då fick hon offra sitt vattenglas och fick till slut stopp på eländet.

Det var alltså genom ett genuint samarbete som vi kunde kväva elden i dess linda.

Hustrun agerade och jag skrek.

Men med lite eftertanke kunde det ju ha slutat med en förödande katastrof.

Vi kunde ju ha missat programmet.

Ha de, vi hörs.