Vilken vinter vi har. Det är så makalöst vackert med all snö, vet inte när det var dessa snömassor senast. I dag har det snöat hela dagen, och när vi åkte över bron blåste det västlig vind och det bara yrde snö över vägen. Synd att man inte kunde vara kvar några dagar och tagit härliga promenader, för att sedan sitta inne i värmen och titta ut på det vintriga landskapet. Det är också fascinerande när man tittar på isen runt stenkistor och bryggor där man kan se det mest fantastiska skulpturer som naturen har skapat. Rena konstverken faktiskt.

I dag har mormor och barnbarnen provat på en mycket rolig sak. De fick låna grannens ”lappcykel” eller ”Stötting” som min mormor sa. Det har man inte åkt sedan man var liten, och barnen tyckte att det var jätte kul. Ja det tyckte förresten Hustrun och Sofia också. Det blev en hel del turer fram och tillbaka i backen bakom huset.

När vi kom hem blev vi bjudna på en alldeles utmärkt middag hos Malin och Jocke. Väl inne satt lilla Alma på golvet, och när jag gick fram till henne sträckte hon båda armarna mot mej och ville komma upp. Snacka om stolt morfar, det är första gången ett så litet barnbarn sträcker armarna mot mej, annars brukar de skrynkla underläppen och börja gråta när de får se mej.

Kan för övrigt tala om att soffan är såld, det trodde ni aldrig va, inte jag heller om jag ska vara ärlig. Men det var en Markus från Solna som ringde på eftermiddagen och hämtade den i kväll.

Då slapp man kasta den på tippen.

Här kommer mormor, Ella och Ville ångande nedför backen.

Ja då var det bara att vända och sedan upp igen.

Så var det Sofias tur att hålla i spakarna.

Mycket snö är det på taket.

Annexet i vinterdvala.

Även lekstugan ligger väl inbäddad.

Den gamla vanliga vyn, fast i vinterskrud.

En härlig solnedgång på vägen hem.

Här ser ni underbarnet Alma som ville upp i morfars famn...

...och hennes syster "busiga Wilda".

God natt och sov gott.