I går var jag till K- rauta och sonderade terrängen ang. skorstenen till bastun. Köpte ju ett isolerat rör för genomgången i väggen, och då fattades det gavlar på det. Har varit och letat på olika ställen för att köpa två stycken lösa, men de säljs tydligen bara med helt kompletta satser. Där stod man alltså med ett rör som var öppet i båda ändar, och kunde nästan se hur småfåglarna snodde isoleringen för att bygga bo av. Inte bra, blev nästan lite bekymrad.

Men så igår fick jag tala med en schyst expedit som gav mej numret till Harvias säljare. Ringde till honom i dag och fick beställnings nr på gavlarna. Nu kan jag åka tillbaka till K-rauta så skickar de en beställning till Finland och jag får mina gavlar, skorstenen blir komplett och jag kan svettas i bastun.

I morgon ska jag åka in till stan efter jobbet. Ska sammanstråla med Hustrun på Centralen, sedan blir det en liten promenad till en restaurang i närheten, där ska vi möta upp Herr och Fru Lundqvist för att äta en god middag och sedan bär det av till Djurgården för att beskåda ”Björn Skifs show”. Skall bli mycket nöjsamt.

Får inte glömma att tända i rummen och peta till lamporna innan Hustrun

kommer hem.

Det är ju Torsdag och städning.

Ha de, vi hörs.

Nu vet i tusan om det inte börjar dra ihop sej till vår i alla fall. Solen lyser friskt och takdroppet har satt igång. Jag har till och med börja skönja trädgårds belysningen i rabatten på terrassen, och det är ju inte så illa. Den har man inte sett på två månader, har väl lyst för sej själv under snön antar jag, till ingen nytta.

Småfåglarna har också satt igång och börja kvittra. Hustrun köpte hem några talgbollar som jag satte upp, men de hänger där de hänger. Fåglarna har varit där och pickat lite men verkar inte speciellt intresserade. Det är antagligen nåt hopkok som de lurar på folk att köpa i tron om att de ska vara snälla mot fåglarna. Men i själva verket tål dom det inte. Tyckte härom dagen att jag såg en talgoxe som satt och kräktes efter det att han smakat på eländet.

Nej man får nog köpa en bit fläsk på Coop och hänga upp, för det brukar ju mest vara fett i dom bitarna.

Det ska väl inte bli så mycket mera skottande på landet i alla fall. Det är nästan så till och med jag börjar tycka att det är nog. Helgens bravader känner man fortfarande av i armar och axlar. Ska köpa lite mera spray för det verkar hjälpa rätt bra. Nu får man väl hoppas att snön inte smälter för fort så man behöver kränga på sej badringen när man går ut, kan ju se lite fånigt ut.

Ha de, vi hörs.

Grattis Nuni!

I dag fyller en av Morfars små älsklingar år.

Nämligen Juni som blir 3 år.

Jag tror säkert att Mormor hälsar också.

Puss och kram, så ses vi på Söndag.

Jag har ju alltid hävdat att det är skönt att åka till landet på vintern, för det är så rofyllt och vilsamt för kroppen. Man slipper jobba och kan helt enkelt ta det mera lugnt, gå lite promenader och sitta inne i värmen och mysa.

Efter denna helg har jag ändrat uppfattning. Vi har slitit från morgon till kväll i två dagar med den förbannade snön. Inte nog med att vi har skottat gångar på marken så man kan ta sej fram, nu har vi även börjat klättrat upp på taken för att skotta. Man får väl vara evigt tacksam för att man inte behöver klättra ännu högre upp för att hämta ner skiten också.

I går träffade jag en granne som påpekade att det var mycket snö på annexets tak. Jag gick upp och kollade och han hade faktiskt rätt. Så vi beslöt att göra en insats där också innan vi åkte hem idag.

Vi skottade ju taket på ”lillstugan” i går och i dag på förmiddagen tog vi ner snö från kökstaket och boden på baksidan. Och det var inte lite snö, kan jag säga. Samma sak var det på annexet, säkert upp emot 70 cm. på andra sidan nock. Vägde säkert flera ton, och om den blir blöt bra mycket mera.

Taket hade nog inte pallat det trycket, för det finns inte några egentliga takstolar på huset.

Nu har vi kommit hem, och man sitter här och känner sej helt ledbruten. Hustrun står i köket och tillverkar en alldeles utsökt fisksoppa som vi ska förtära lite senare. Efter detta blir det nog inte några större övningar, det är nog bara slafen som hägrar.

Lite snöskottar bilder.

Takkupan är ca: 80 cm. hög och på båda sidor var snötäckt mycket högre.

Detta är bara en liten del av all snö som jag skottat ned.

Har aldrig under mitt 60 åriga liv varit med om att behöva skotta

ner snö från taken.

För att komma upp till Annexet var vi tvugna att skotta oss genom

den isiga plogvallen, fast vi skottade där för två veckor sedan.

Såg inte ut att vara så mycket snö på håll, men det var det.

Det tog säkert över en timma att få ner snön.

Då var det bara andra sidan kvar.

Hustrun börjar bli rätt bra på att skotta verandor.

Droppen vore nu att man drömde om "Snövit" i natt.

God natt, och sov gott.

Det blev ingen långpromenad i dag som jag trodde. Dagen har i stället bestått av snöröjning. Det är så fruktansvärt mycket snö så det går inte att beskriva. Jag har ett minne från 1965, ett gammalt foto när mina föräldrar står på gården vid sjöboden framför en snövall, det är väl det närmaste som jag kommer ihåg. Och det är 45 år sedan. (Fy fan så gammal man är).

I dag har gamla ” Bettan” fått göra rätt för sej igen. Jag har plogat och plogat hela dagen. Och hustrun har skottat och skottat där jag inte kommit åt med ” Bettan”. Det som vi plogade upp för fjorton dagar sedan hade yrt igen med besked. På många ställen, till exempel vid bryggan, kunde man inte se att det varit plogat. Ganska fascinerande faktiskt.

Trivs mycket bra när det är mycket snö. Och en ordentlig vinter.

För att inte tala om hur vackert det är.

Kan för övrigt tala om att jag infört ett nytt mode.

Lite bilder från dagen.

Themostring, kan det va nåt?

Detta är det första vi ser på morgonen, inte så dåligt va?

Dagens konstverk av "Kung Bore", ser ni fågeln som lutar sej mot virket.

Lite överhäng är de.

Snacka om takfot, snön har dragit med sej vindskivan.

Detta rör har jag inte kunnat böja själv, men snön kunde.

Gamla "Bettan" har gjort ett enastående arbete i dag.

Hustrun "Gamle Brittan",har också gjort ett enastående arbete.

Här har hon börjat skotta verandan på lillstgugan.

Syns det att jag plogade här för fjorton dagar sedan?

Bara vackra bilder.

Takskottning.

Soptunnan vid Annexet.

Var tvungen att visa en bild på glassboden i Grisslehamn, eller

rättare sagt på snöhögen framför.

God natt och sov gott.

Nu har vi kommit ut till vårt paradis. Ett paradis som är begravt i snö. Vi satt och pratade om det på vägen ut, att det kanske inte hade kommit så mycket snö sedan vi var här för fjorton dagar sedan. Men tji vad vi bedrog oss. Vi höll knappast på att komma in genom grinden. Skottade och hackade i säkert tjugo min. innan vi kunde öppna grinden. Sedan var det bara att skotta sej fram till kommandobryggan. Där var det bara att fortsätta att hacka för att få upp ytterdörren. Det hade ju varit tö och snön hade frusit framför dörren.

När vi kom in var det ca: 10 grader inne, ganska behagligt. Gick in på toan, och där luktade det som ett gammalt utedass. Var tvungen att sätta på mej kängorna och ta en tur bakom huset. Fick pulsa i snö upp till låren. Där visade det sej att snön hade rasat ner från taket och vikt skorstenen från toan, ett tre tums plaströr, som hade vikt sej som ett sugrör, snacka om krafter.

Blir till att fixa det i morgon så det blir fri passage för ut luftningen. Sedan får man nog dra igång snölungan för att få bort all snö.

Tog lite bilder som jag tänkte visa.

Trodde ett tag att vi skulle få klättra över grinden för att komma in.

Den var nämligen fastfrusen i snön.

Hustrun skottade sej fram frenetiskt.

Röret till frånluftningen hade vikt sej som ett sugrör.

Har någon lagt en madrass över köksfönstret, eller?

Hustrun står i lugn och ro och förbereder middagen.

God natt, och sov gott.

Det var fasen vad veckorna går fort. Men det är väl inte undra på, läste i tidningen att dygnet hade blivit kortare efter jordbävningen i Chile. Hela 1,26 mikro sekunder. Tyckte väl att jag var trött dagen efter. Förskjutningen av jordmassan hade gjort att jorden ändrat hastighet, vad jag kunde förstå. Men det är väl smällar man får ta här uppe i norden. Är det inte värre så är det väl Ok.

I kväll när lilla Hustrun kommer hem från jobbet ska vi förpassa oss ut till landet. Det ska bli riktigt skönt, ska ju bli fint väder också fast lite kyligt, ca 6 – 8 minus på dagarna. Hoppas bara att det inte är så kallt inne i huset när vi kommer ut.

I morgon lutar det nog åt att Hustrun kommer att släpa ut mej på en långpromenad, hon behöver nämligen lite motion säger hon, och då får även jag en släng av sleven, vare sej jag behöver eller inte. Hoppas att det inte blåser lika mycket som förra gången vi var ute, för då blåste det småspik. Det var ett sådant yrväder så man kände sej som ”barnen från frostmofjället” när vi strävade oss över brobanken.

Var föresten på en hälsoundersökning i veckan. Sköterskan blev riktigt glad för han hade inte sett någon med så bra värden på länge, sa han. Det var riktigt rörande att se honom. Han sa också att om alla motionerade mera skulle skatterna bli lägre. Vet i fasen hur han fick ihop det, men det stämmer nog.

Men det är klart, om alla lämnade in en motion till riksdagen om lägre skatter så kanske det skulle sänka den. Vad vet jag.

Ha de, vi hörs.

Ja som ni kanske vet var vi på spårvägsmuseet med alla barnbarn i lördags. Det blev ett roligt nöje för barnen tror jag, och även för gamle Morfar. Till och med Mormor skulle kunna tänka sej att åka tillbaka igen, fast på egen hand. Det blev ju en hel del pass, liksom.

Lille Ville är ju ganska nyfiken på bilar och bussar, ja allt som brummar i stort sätt, så han seglade iväg och kollade på egen hand. Hela tiden ropade man, var är Ville. Han är här, svarade någon. Var här alldeles nyss, rättade sej personen som svarat. Han är ju så kort i rocken också så det var svårt att se honom bland alla andra barn. Men allt gick bra, och vi hade lika många barn med oss hem, som när vi kom. Och framför allt rätt barn.

Det fanns ett riktigt maffigt leksaksmuseum också med väldigt mycket gamla leksaker som man kände igen sedan man var liten. B.l.a var det en person som skänkt en samling på 1400 småbilar, som stod i fyra montrar. Den gick inte av för hackor. Sedan fanns det dockor i mängder, dockskåp, spel, båtar, flygplan, och tennsoldater. Så det blev en riktig nostalgitripp.

Efter leksakerna blev det en åktur med en liten tunnelbana. Det var väl inte någon höjdare, men barnen tyckte det var skoj.

I Söndags firade vi Eddie som hade fyllt och Maria som fyllde år. Vi blev bjudna på en mycket härlig och god ”brunch”. Rena rama Hotell frukosten, fast bättre.

Här kommer lite bilder.

Mormor, sa Ville när han tittade på roddmadammen.

Nä du Ville, där har du fel. Och det är jag glad för.

Juni tyckte det var kul att köra tunnelbana.

Så här säg bussarna ut när Morfar var liten.  

Inga större finesser vid förarplatsen precis.

Men visst är gamla bilar häftiga.

Avstigning för samtliga passagerare.

Sedan blev det fika för samtliga.

Alla tyckte det var gått.

Alma suktar efter något att dricka....

..och Juni var glad.

Många bilar var det.

Och fina var de.

Badminton modell ä.

Minns ni.

Det var kul att ratta en buss i storstan.

Så var det dax för en tunnelbane tur.

Dörrar och grindar är stängda.

Ville satt tryggt i Morfars knä.

Söndag morgon, en liten lätt frukost till barnen innan brunchen.

Gott bröd med massor av pålägg.

Prinskorv, bacon, svamp och äggröra, mums.

Yoghurt samt läckra frukter. Tror ni vi blev mätta?

God natt, och sov gott.