I höstas när vi handlade på Coop fick vi ett erbjudande, vi fick en kupong som skulle stämplas varje gång vi handlade för över 500 kr :- Problemet var ju att varje gång man scannat varorna, som gick rätt fort, ja då skulle man gå till informationen och vänta till någon behagade att stämpla skiten.

Nu var denna kupong i alla fall full, så Hustrun sa åt mej att ta den med i dag och lösa in den. Jag frågade om man fick en lapp med ” ean - kod” på, så man slapp att stå i kö för att lösa in den. Det tror jag säkert, svarade Hustrun som hänger med i utveckling. Sagt och gjort, jag stoppade den i min jackficka och drog iväg. Blev faktiskt strålande glad att jag kom ihåg att gå till informationen för att byta stämplarna mot ” ean - lappen, innan jag började handla. Döm om min förvåning när lappen saknade ” ean – kod”. Frågade varför man inte kunde scanna den själv när man handlat. Finns ingen ” ean – kod, blev svaret.

Gick in för att handla lite snabbt och sprang sedan över till kassorna. Tittade på

” scannern” och den visade att jag handlat för 479 :- Bra tänkte jag då får jag tillbaka några kronor.

Ställde mej vid informations disken och väntade på att bli expedierad. Samma dam kom som hade lämnat ut lappen tidigare.

Ja då får du tillbaka lappen igen, sa jag lite glatt.

Hon tog emot den under tystnad, begrundade den och stämplade in. Sedan väntan. När vi stått en stund, och inget hänt, frågade jag om de kunde sätta in överskottet på coop kortet.

Ja ha, sa damen du har handlat för ett lägre belopp. Men då får du handla lite till.

Men kan du inte sätta in pengarna på kontot, upprepade jag.

"Neej, det går inte" svarade hon. Du kan bara ta något så det överstiger 21 :-.

Kände plötsligt att hornen började växa i pannan på mej och svarade

"neej, det går inte".

Du kan väl skriva ett tillgodo kvitto. "Neej, det går inte" säger människan. Du måste handla för hela beloppet annars kan vi inte lösa in den.

Jag har handlat det jag skulle, och tänker inte handla mera här idag, svarade jag.

Då får du ta den nästa gång sa hon, och försökte stryka över all hon hade skrivit på lappen. Skulle de undra över kråkorna här får du hänvisa till mej, och så sa hon sitt namn.

Och tror ni jag kommer ihåg namnet nu då. Redan vid ytterdörren var det borta.

Ja ja, det är ju bra när det går smidigt och lätt, det är väl därför man är medlem i konsum.

Ha de, vi hörs.

God morgon föresten. I går var jag tillbaka på ett återbesök på St: Erik, för mitt öga. Kom dit i god tid, det var alldeles tomt i väntrummet, skönt tänkte jag då kan jag sitta här i lugn och ro för att kolla lite i tidningar. Läkaren hade klämt in en tid till mej samtidigt som de hade ett personalmöte. Efter bara några minuter kom det in en ung mamma + en äldre dam och två små barn. De började rumstera om en hel del. Ungarna kastade leksaker, sprang omkring och gastade, medan mamman och förmodligen mormor satt och pratade arabiska. Min lugna tillvara förbyttes alltså till ett mullrande inferno.

Efter en stund kom en personal ut och tittade och då passade de på att anmäla sej. Men det gick tydligen inte så bra, de hade missat tiden lite grann. En månad fel, liksom. De skulle komma dit den 20 maj. De försökte att ändra tiden men damen i kassan var stenhård och hänvisade till tiden i maj.

Skönt tänkte jag, då får man lugn och ro igen. Man icke, de satt kvar och snackade arabiska och ungarna blev inte mindre aktiva kan jag säga. De satt och skrek på toaletten, ja jag förstår inte arabiska så bra, men jag tror att de ropade att de var färdiga, men mamman och mormor var tydligen ganska upptagna i sin konversation så de reagerade inte så snabbt. Tänkte ett tag att jag skulle gå dit själv, men då hade väl ungen fått stora rännan.

Jag blev uppropad efter en stund av en ortoptist, som kollade rörligheten i mina ögon. Det hade tydligen blivit en liten förbättring för denna gång höll jag mej inom ramen på ljusbordet när jag pekade med pinnen. Sedan var det läkarbesöket. Hon kollade också i ”jacken” lyste med lampa och jag fick vrida ögonen kors och tvärs, medan hon tittade. Sedan skulle jag börja att trappa ned medicinringen sa hon. Nu hade jag petat i mej pillren i en vecka, och skulle sedan minska ned under en dryg månad. Undrar just vad det är för ett skit man har stoppat i sej.

Biverkningar har inte låtit vänta på sej heller. Har gått upp ca: 3 – 4 kg de här dagarna, hungrig som en varg, och kan inte sova på nätterna. Känner mej ”speedad” hela tiden. Somnar jag på kvällen så vaknar jag vid 2-3 på morgonen och är pigg. Eller annars kan jag inte somna för än vid samma tid, och konstigt nog är jag inte speciellt trött på dagarna. Detta var tydligen kända problem, så jag kunde inte bidraga med några nya rön inom läkarvetenskapen.

Jag brukar vara mycket restriktiv när det gäller sjukskrivning, sa hon. Men jag tänker sjukskriva dej igen. Har du något emot det. Nej, veckan ut kan jag väl vara hemma, svarade jag. Nej det blir två veckor. Jag kan ju inte låta dej köra lastbil när du har fel på ögonen, det kan du väl begripa, sa hon. Jag är ju ändå ögonläkare. Men om det känns bättre så kunde jag gå tillbaka lite tidigare.

Satt och tänkte på att förr i världen var det bara äldre människor som fick en massa krämpor, men det har nog gått ner i åldrarna, för nu är det ju folk i ens egen ålder som blir drabbade, det är märkligt det där. Måste vara något med EU, tror jag.

Ha en bra dag.

Sedan är det lika tyst och lugnt igen. Det har varit en rolig helg, tycker både Hustrun och jag. Det har för omväxlings skull varit lite liv och rörelse här hemma. Mycket bus och lek.

Efter lunchen i dag blev det en liten promenad till moster Sofia med familj. Det blev en fika och lite snack, och bland barnen blev det lek. Och på hemvägen ett stopp vid lekplatsen igen med gung och kana. Det är svårt att gå förbi en lekplats utan att smita in och prova attraktionerna.

På eftermiddagen kom Malin och Jocke för att hämta hem sina små telningar. Trodde att Alma skulle kasta sej runt halsen på dem och inte släppa taget, men så var inte fallet. Hon sken visserligen upp som en sol som bara hon kan, men fortsatte att hoppa runt i våra sängar. Det var nästan så de fick dra henne till sej för att få en välkomstkram.

Nu har vi ätit en god middag och suttit och pratat om våra nära och kära, och insett att tiden går ruskigt fort. Alma är kanske det sista barnbarnet som vi får se börja lära sej att gå.

Vart tar tiden i vägen? Satt faktiskt i dag och tänkte på när våra döttrar var små, och vad trevligt det var när deras Morfar och Mormor kom och hälsade på. Man satt och fikade och småpratade medan barnen lekte.

Nu helt plötsligt är det vi som är Morfar och Mormor och som kommer och fikar för att träffa våra barnbarn. Allt upprepar sej, fast med andra huvudpersoner. Visst är det märkligt, men inte ändå, det är väl för att man inte har tänkt på det. Tiden bara rullar på, och nu är det vi som står i tur för att vara den äldre generationen. Ja, ja snyft och gråt nu kommer lite bilder från idag.

En liten frukost i Mormors knä.

Wilda äter yoghurt med flingor, gott.

Yrvaken, men söt ändå.

Eller nästan tjusig.

Wilda hjälper Mormor med lunchen...

...medan Alma tar sej en "tupplur" på terrassen.

Åka hiss, en spännande upplevelse, med stora ögon.

Här kommer "kusin" Ella, nybliven "cyklist".

Gående bord, och springande gäster. Villekillen som har svårt att

sitta still och äta.

Pratstund i trädgården.

Kul med trehjuling tycker Alma.

I dag var det roligare att gunga.

God natt, och sov gott.

Nu är det kväller för Wilda och Alma, men även för oss. Dagen har varit intensiv med mycket aktiviteter. Började med att gå ner till ”Barnenshus” för att köpa någon leksak, fortsatte sedan till ”Format” för att inhandla lite godis till kvällen.

När vi kom hem blev det lunch och efter det gick vi till lekparken för att gunga och åka kana. Sedan blev det bak med lera, teckna och måla, och lägga pussel tills middagen var klar. Efter middagen ville Wilda att vi skulle lägga lite pussel igen innan badet, men hon verkade inte speciellt intresserad, det fattas bitar sa hon med en gång. Men jag försökte att peppa henne och sa att hon måste ju hjälpa till så det blev klart. Det fattas bitar upprepade hon.

Mormor ropade att badvattnet var klart, och jag tänkte att jag måste ju lägga färdigt för att visa henne att man måste kämpa lite ibland. Så småningom blev jag i alla fall klar, men tror ni inte att ungen hade rätt, det fattades mycket riktigt två bitar. Mormor hittade bitarna lite senare, de låg bakom fotöljen.

Nu är badet avklarat, välling har ätits, tänder borstats och saga har lästs och de ligger i sina sängar.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det har gått mycket bra. Inga ledsna miner från Alma, trotts att det var första gången som hon inte har Pappa och Mamma hos sej.

Lite bilder från dagen.

Dagen började med att leksakslådan togs fram.

En liten "ritt" på Barnenshus är inte helt fel, tycker Wilda.

Ringar är alltid kul att stapla, tycker Alma.

Så var det lunch.

Tack för maten, säger Alma.

Wilda äntrar fartyget.

Kapten på skutan? Självklart!

Sedan blev det kana.....

....och gung på hästen.

Men vad gör ryttaren i bakgrunden?

Alma åker motorcykel, men är måttligt förtjust.

Men för Wilda går det som en dans.

Wilda som lokförare.

Gungbräda med Morfar. Ojämna vikter bara.

Gunghäst? Nä bättre upp får det vara.

Mellis. Det går ann.

En omgång med "twistrep" var mycket bättre.

Fattas bitar? Vet i tusan om hon inte gömt dem själv.

Och kvällen avslutades med ett bad.

God natt, och sov gott.

God morgon. I dag har man blivit bjuden på det allra bästa av vårväder. Det var lite mulet på morgonen, men man såg att solen började få övertaget. Nu är det ett strålande solsken med klarblå himmel, vattnet glittrar som om det vore av silver. Det blåser en frisk nordlig vind, inte kall men behagligt sval och det är

+ 8,5 grader i skuggan. Inte så illa med tanke på att de lovade att det skulle bli regn eller snöslask på förmiddagen.

Nu ska jag börja packa ihop, diska lite och återvända till Väsby så småningom. Ska försöka att hinna plocka upp Hustrun vid tåget så vi får handla lite till helgen när Wilda och Alma kommer på besök. Det ska bli riktigt roligt, faktiskt första gången Alma sover över hos Mormor och Morfar.

Ha de så gott, vi hörs.

I dag har jag tagit det lite lugnare. Var på en liten utflykt till Älmsta på förmiddagen. Var in på ”Kröns” och köpte lite gödning till gräsmattan som ska spridas ut i vår. Handlade lite middagsmat på Ica, sedan var jag ner och tittade på min favoritbåt, som var till salu.

En Uttern 5000 ac. Med 60 hk. Motor. Trim och tilt, samt fast bränsletank, och plats för 8 pass. Skulle passa perfekt för mina/våra behov. Man sitter skyddad för blåst och stänk i ruffen, och kan både användas vid fiske som nöjesturer. Finns även två bäddar för övernattning.

En mycket funktionell båt med andra ord.

Dagen har bjudit på mest mulet väder, men lite sol har det varit i emellanåt. Nu på kvällen har det dessutom kommit lite duggregn i olika omgångar. I morgon är vistelsen här ute över, och jag skall återvända hem till lilla Hustrun, ska bli riktigt trevligt tycker jag faktiskt. Även om det är en väldigt skön tillvaro här känns det lite ensamt här när man är helt själv. Det var ju annat förut när jag hade min kompis Affe att dela tillvaron med. Detta är faktiskt första gången jag är ute här helt själv sedan vår älskade vovve har lämnat detta jordeliv. Lite tomt faktiskt, och sorgligt.

Gammal som jag är har jag nu tittat på Antikrundan och funderar på att gå en trappa ner för att slagga en liten stund. Ser redan fram mot att få sluka en sexpack i morgonbitti. ( pillren alltså.)

God natt och sov gott.

Ja idag har man väl gjort lite nytta i alla fall, trodde man. Plockade ur soporna ur soptunnan och åkte till tippen. Luktade inte särskilt gott i bilen, kan jag säga. Den har ju varit full sedan länge, så nu måste det bort så vi kan fylla på lite till.

Läste sedan när jag kom hem att de ska börja tömma soporna igen i april. Onödigt arbete alltså.

Sedan har jag varit lite social och varit över med en liten blomma till närmsta bofasta grannen. Det gäller ju att fjäska lite, frågade nämligen om det gick bra att lägga en roddbåt vid deras brygga i sommar några veckor, och det gick alldeles utmärkt.

Sedan var det lika bra att hälsa på den andra bofasta grannen också när man ändå var på gång att vara trevlig, men det var inte lika givande.

Fick en räkning med mej hem på plogningen i vinter. 1440 :- det tackar man för. Men å andra sidan var det ju bra med plogad väg fram till huset. Det var nog med att skotta resten.

Vidare i dag såg jag en stor Havsörn flyga förbi på låg höjd utanför bryggan, med en hel hoper av måsar efter sej. Jag har även sett två rådjur gott och betat nere vid vassen nu på kvällen. Fast de blev rätt rädda när jag gick ut på kommandobryggan. Hörde lite senare att de gick och grymtade på vägen upp till ”Annexet”.

Har även ätit en god middag, bestående av potatismos och fläskkorv, märk väl att det var hemmagjord potmos. Bara det bästa är gott nog. Ska nu varva ner lite efter dagens bestyr, bänka mej framför burken om det nu är något att titta på.

God natt och sov gott.

God morgon mina vänner. En liten rapport från ”lägret” så här på morgonkulan.

Natten har varit förhållandevis lugn, har sovit som en gris hela natten. Vaknade kl: 05,15 med ett molande öga, och kunde inte somna om.

Har nu varit uppe en stund, ätit en stadig frukost och tagit mina 6 piller, så får vi se hur dagen blir.

Kan föresten meddela att det är ett strålande väder här ute i havsbandet, ca:2 grader varmt och det blåser en kylig nordlig vind. Gäller väl att hålla sej i lä.

Men det ska väl inte vara några problem tycker jag.

Ha de, vi hörs.