Direktlänk till inlägg 22 oktober 2009
I går kväll när vi hade gått och lagt oss, låg Hustrun och läste som brukligt. Hunden låg mellan oss och snarkade som vanligt och jag hade vänt mej om för att inte bli störd av ljuset från sänglampan. Men vad hör jag då? Jo ljudet från en mygga. Finns det något mer enerverande än detta ljud. Fick inte ett enda myggbett i somras, men i förrgår natt fick jag ett i nacken som kliade rent bedrövligt. Och i går natt fick jag ett under käken, samt ett på armen. Med samma bedrövliga klåda. Men det måste väl vara något fel, det är ju slutet på oktober.
Det slutade med att man ville dräpa de små liven. Så det var bara att ligga vaken och spana. Det värsta är ju att man hör dem men inte kan se vart de är, förrän de sveper förbi framför nosen på en. Efter en lång stund kunde Hustrun lokalisera två stycken som satt på väggen. Och det var inte några små knott kan jag säga.
De var nämligen stora som S:T Bernadshundar. Hustrun sträckte över en tjock och kraftig veckotidning som jag rullade ihop till ett bastant slagträ, och drämde till dem rakt över ryggen. De stöp som furor båda två, så det dunsade i golvet. Kände mej ganska nöjd när jag kröp ner i sängen igen för att försöka sova. Tyckte faktiskt att jag hörde en till, men somnade av ren utmattning. Jag hade inte några nya bett i morse när jag vaknade. Kan kanske bero på att jag baxade upp de två ihjälslagna myggorna på var sin sängstolpe som ett varnande exempel till de efterkommande blodsugarna.
Ha de, vi hörs.
I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|