I dag vill jag gratulera min svåger som fyller år.

GRATTIS LEFFE!

Tänk vad tiden går, i morgon är du 50 +.

Men sinnet ligger nog bara runt 10 tror jag,

med andra ord, du har barnasinnet kvar

och i morgon är det också ett +.

Ha en bra och skön dag önskar...

..... ja, din svåger.

Innan jul var Hustrun och letade efter något som heter ”Spansk mossa” för att pryda ljusstaken med. Hon hittade ett ställe där det kostade ca: 30 kronor för en ”näve”. Hon tog en näve och gick för att betala. Då log expediten lite överlägset och talade om för henne att detta minsann två nävar. Hustrun blev smått förbannad, lämnade tillbaka mossan och sa några väl valda till människan. Helt rätt gjort, för sådana mastodont nävar har hon faktiskt inte, vill jag påstå.

En tid senare var jag till Centrum och passade då på att gå in i blomsteraffären och fråga. Jo då, de hade Spansk mossa. Damen frågade hur mycket jag ville ha och jag svarade, ungefär en näve. Hon tog upp en hyfsad hög och gav mej. Det kostade 30 kronor och var säkert fyra gånger mera än det Hustrun hade tagit. Ljusstaken blev pyntad med mossan och såg riktigt fin ut.

I går kväll skulle vi bänka oss framför tv,n för att titta på ”Bygglov” ett både roligt och lärorikt program. Jag hade kokat the och kaffe som jag hade burit in i rummet och som skulle avnjutas under programmets gång. Hustrun hade tänt ljusen på bordet framför oss och de brann så vackert.

Men rätt som det var poffad det bara till och den förbannade ”Spanskan” började brinna. Hustrun var snabbt där och började blåsa, men såg bara ut som en sämre eldslukare med alla gnistor som yrde omkring. Då fick hon offra sitt vattenglas och fick till slut stopp på eländet.

Det var alltså genom ett genuint samarbete som vi kunde kväva elden i dess linda.

Hustrun agerade och jag skrek.

Men med lite eftertanke kunde det ju ha slutat med en förödande katastrof.

Vi kunde ju ha missat programmet.

Ha de, vi hörs.

I går hade jag julgransplundring i min ensamhet, det blev inga större ovationer. Granstackaren fick stryka på foten och tappade alla barr som tack. Fick ta in stora grovsugen för att få bort allt. Men nu ligger den nedklippt i en stor plastsäck och väntar på tippen. Hustrun undrade om jag hade haft fiskdamm också, men det hanns inte med, och förresten så är det lite bökigt att ordna fiskdam när man är solo. Blir ingen överraskning heller liksom.

I dag har jag rensat lite i förrådet så vi skulle få in julkartongen med julpynt. Nu får Hustrun kolla igenom det som ska slängas så man inte kastar för mycket. Risken är ju stor när man får upp farten.

I dag blir det lite bilder från i söndags. Vi tog en promenad ut till Smultronudden, och det är ett riktigt smultronställe. Jag kanske har sagt det förr, men skärgården är fin även på vintern.

Håll till godo.

Inte mycket öppet vatten under bron, beror på den stränga kylen. -15 grader.

Vassruggarna är snygga på vintern också.

Våra hus skymtar till vänster bakom udden.

En ganska snygg vy ut mot Ålandshav.

Yttersta udden på Gräsörarna, nedisad och fin.

Här träffade vi på en enormt hög pelarsal.

Nä, den kanske inte var så hög.

Blåstongen hade fryst i vattenytan och vajade fram och tillbaka

om runda kulor.

Åter i lägret efter en skön tur.

God natt, och sov gott.

Vi tog våran promenad på förmiddagen, det var skönt. Vi gick ner till Rövarhamn, tog stigen över till Aludden och ut på bryggan för att se ut i havet. Isen hade lagt sej ända ut till ”Fyggsten, men ute i havet var det öppet. Fortsatte upp till Östergården, tog gamla vägen tillbaka förbi ”Katthavet” och sedan ner till sjöbodarna för att se ut i fjärden. Sedan var det raka vägen hem för att äta lunch.

På eftermiddagen var vi bjudna på fika hos Fam. Larsson. Där fallerade ingen ting, i vanlig ordning. Hembakt bröd med gott pålägg, bullar, toscakaka, och fem sorters kakor. Fanns en lätt mätthetskänsla i magen när vi gick hem, kan jag säga.

Har tagit lite bilder under dagen som jag tänkte visa.

Det är vackert i skärgården även på vintern.

Brygga och bastu badar i solsken. Upp till 40 cm. snö på bryggan.

Vattnet har sjunkit en hel del sedan det frös till.

Isen låg ända ut till söderudden på "Fyggsten" sedan var havet öppet.

Isen hade bildat ett underbart fint pusselmönster.

Solen värmde riktigt gott, tycker Hustrun.

Längst bort i änden av den skogsklädda udden skymtar "Svartklubben"

som en vit prick.

Den gamla vägen med sina vackra enbuskar.

Katthavet lika vackert vilken årstid det än må vara.

  
Badbergen, där flera generationer i släkten har svalkat sina kroppar.

Morfars egen händigt byggda landbod för förvaring av skötar och nät.

Snacka om överhäng. Dåligt isolerat eller?

Lekstugan härligt inbäddad i snö.

Solnedgång över fjärden.

Härlig himmel över Ålandshav.

God natt, och sov gott.

Natten har varit lugn, och vi har sovit gott och inte frusit. Vaknade kl:09,30 drog upp rullgardinen och såg en orange färgad himmel ut över havet. Solen var alltså på väg upp den också.

Nu har vi suttit och ätit en god frukost och tittat ut över isen, som lagt sej utanför vår brygga. Det var ca: - 15 grader när jag kom upp och nu en halvtimma senare är det – 11. Ska nu bylta på oss lite kläder för att ta en kort promenad och titta runt på ägorna.

Ha de, vi hörs.

En vacker sol över Väddölandet.

Äntligen har vi kommit ut. Mycket halt på sina ställen, men resan gick bra. Har kommit ca.1,5 dm. snö sedan vi var här sist på nyårsdagen. Har ätit lite middag, bestående av grillade mackor, hyfsat gott faktiskt. Har tittat på ” Lets Dance” för första gången. Tänkte kolla in Willy Björkman, och han var ju jättebra, men faktiskt bättre som fixare i ” bygglov”, måste jag säga.

Det var ca: - 12 grader när vi kom ut, och ca: +10 grader inne, så det har inte gått någon nöd på oss.

Nu är det + 20 grader inne så vi slipper nog att frysa i natt.

Tog lite bilder när vi kom fram.

Trappan skottad.

Kommandobryggan avsopad.

Lite snöhäng från taket.

God natt, och sov gott.

 Vill först och främst gratta vårt barnbarn NOEL på 5-års dagen.

Ha en riktigt bra dag.

Och kylan den fortsätter fast i lite lindrigare tappning, men tillräckligt för att man ska huttra. Hustruns har nu sträckt sej så långt att hon skruvat upp elementet i sovrummet, men bara lite, det är mot hennes principer att ha värmen på där.

Det är skönt, och man sover bättre säger hon fast hon alltid klagar på att hon sover dåligt. Jag vill däremot inte ligga och frysa så jag sköt till fönstret lite grann i måndags så inte ledvätskan i mina knän skulle frysa. Lider nämligen av vatten i knäna, tror jag. Här om dagen blev det ju lite mildare, så i natt vaknade jag och tyckte det var väldigt varmt i sovrummet. Men det tordes inte fasen väcka Hustrun och berätta det, för då hade hon väl rusat upp och hakat av fönstret. Nej lagom är bäst, hellre lite sommarvarmt än ishavskyla i sovrummet.

Nu har det ju varnats för att det kunde bli strömavbrott i helgen också, och då skiter det väl sej ordentligt när vi är på landet. Har ju bara elvärme och värmeljus där. Men det ska väl ordna sej.

I värsta fall får man väl sätta klockan på ringning varje kvart och gå upp och göra åkarbrasor.

Ha de,vi hörs.

Ja nu sitter man här igen och kurar skymning. Lagom temp i dag, men nu börjar kvicksilvret att sjunka. Hoppas att det inte blir alltför kallt när vi ska ut till landet i morgon. Så här års finns det ju inte så mycket att ta sej för, så det ska bli mycket skönt att kunna ta en promenad, komma tillbaka och dricka något varmt på verandan och mysa. Det är väl det som kallas för livskvalité.

Detta är första helgen vi åker till landet utan Alfonz. Undrar hur det kommer att kännas. Varje dag efter middagen har han kommit på tal, är väl för att det inte är någon som sitter bredvid oss på bordet och suktar efter något gott. Men han var inte bortskämd, om någon trodde det. Inte så mycket i alla fall. Ja ja, lite bortskämd var han väl allt.

I går kom jag att tänka på när vi skulle dra el ner till bryggan. Vi skulle dra ledningen under lill stugan, och det var ganska lågt så ingen hade lust att krypa de sex meterna under huset. Dessutom brukade Marias katter hålla till där och äta sina råttor, som de fångat, så man visste ju inte vad man skulle träffa på där.

Då fick jag en ide. Vi satte på Affe hans halsband, knöt ett snöre om det, själv tog jag en korvbit och gick över på andra sidan för att locka på honom. Det tog bara två sekunder så hade han sprungit under huset och fick naturligtvis korven, och vi hade ett snöre som vi kunde binda fast elledningen i för att dra den under huset.

Alla var nöjda och glada, och särskilt Affe som hade fått en korv så där hux flux.

Ha det gott, vi hörs.